Grimasch om morgonen - Falconer

Nu faller dagg och nu stiger sol

Men det kan du inte höra

Du ligger utan blus och kjol

Med läpparna mot mitt öra

Tala nu allvar, ber du bestämt:

Du skrattar visor och sjunger skämt

Du kan men vill inte göra

En sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg

För fattigt folk och för rika

Men lyckan har en förgiftad tagg

Som man bör noga undvika

Hon stannar gärna i några dar

Men när du vill hålla henne kvar

Blir hennes ögon iskalla

Och du blir bitter som galla

Så faller daggen förutan ljud

Och gräs och blader blir våta

Och varje morgon står solen brud

Fast inga brudpsalmer låta

Ann-Katarin, du skall veta att

Det finns en lycka som dör av skratt

Men den vill smekas om natten

Och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin

Och lyssna på något viktigt:

Det finns ett särskilt slags ädelt vin

Som man bör njuta försiktigt

För om man dricker det utan sans

Förlorar det sin forna glans

Och du får kvar en tom flaska

Och bittra tårar och aska

Ora sta cadendo la rugiada e ora sta sorgendo il sole

Ma non puoi sentirlo

Sei senza camicetta e gonna

Con le mie labbra contro il mio orecchio

Ora prendilo sul serio, per favore prega:

Ridi canzoni e canti barzellette

Puoi ma non vuoi farlo

Una canzone sulla felicità dei fragili

Ora il sole sta sorgendo e ora sta cadendo la rugiada

Persone troppo povere e troppo ricche

Ma la felicità ha una spina avvelenata

Cosa che dovrebbe essere accuratamente evitata

È felice di restare per qualche giorno

Ma quando vuoi tenerla

I suoi occhi diventano gelidi

E diventi amaro come la bile

Ecco come cade la rugiada senza suono

E l'erba e le foglie si bagnano

E ogni mattina il sole sorge sposa

Anche se non suonano inni nuziali

Ann-Katarin, dovresti saperlo

C'è una felicità che muore dalle risate

Ma vuole essere accarezzato di notte

Ed è ancora come l'acqua

Alzati dal letto Ann-Katarin

E ascolta qualcosa di importante:

C'è un tipo speciale di vino nobile

Quale dovrebbe godere dolcemente

Perché se lo bevi senza senso

Perde il suo antico splendore

E ti rimane una bottiglia vuota

E lacrime amare e cenere