Trubbel - Håkan Hellström

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.

Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.

Nu stryker vinden genom trädens höga kronor

men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.

Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt

och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.

Därute doftar det av sommarns alla dofter.

Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter

ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.

Försonad med min karaktär, för jag har aldrig

kunnat säga nej till någonting som helst.

Och aldrig nekat mig det ena eller andra,

och levat livet, tills jag krossades en dag.

Det börja med att du bedrog mig med en annan,

en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten

och jag blev grundligt jämförd med din fina vän

Tills du bekände att han givit dig på boten

Då blev det dödstyst här i trädgården igen!

Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad

Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag

Och jag, jag kände det som även jag var ratad

Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen

När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!

Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata!

Jag bara stammade, nu minns jag inte vad…

Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer

och kunde inte få mig till att säga nej!

Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis

och jag tog saker som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i bland ruiner

och jag trampar runt i resterna utav vårt liv

Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner

och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!

Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar

och ta vårt liv och mina katter som de är.

Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar

Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!

Ora i prati sono illuminati da tutti i fiori estivi.

Ora le api ronzano e gli uccelli cantano ovunque.

Ora il vento soffia attraverso le alte chiome degli alberi

ma nel mio giardino è seccato, scuro e freddo.

Qui è cencioso e invaso, brutto e aggrovigliato

e irrimediabilmente ottuso e grigio come nel mio petto.

Fuori, odora di tutti i profumi dell'estate.

È estate lì, ma qui è autunno.

Ho vissuto felicemente qui con te e i miei gatti

una vita di peccato e senza cura di essere salvati.

Riconciliato con il mio carattere, perché non l'ho mai fatto

saputo dire no a nulla.

E non mi ha mai negato l'uno o l'altro,

e visse la vita, finché un giorno fui schiacciato.

Sta iniziando con te che mi tradisci con qualcun altro,

uno che hai detto essere molto più gentile di me.

La nostra lite durò settimane, le grida si mischiarono al pianto

e sono stato completamente paragonato al tuo buon amico

Finché non hai confessato che ti ha dato la multa

Poi è diventato di nuovo un silenzio assoluto qui in giardino!

Da quel momento quell'uomo fu doppiamente odiato

Aveva giocato con te, con noi per un po'

E io, sentivo che anch'io ero deluso

Volevo combattere e sono andato alla sconfitta della mia vita

Avevo il martello pronto sotto la giacca

Quando uscì con la sciarpa di seta e disse: Buona giornata!

Entra e siediti per un po' e parliamo!

Ho solo balbettato, ora non ricordo cosa...

E mi hanno offerto cognac e sigari

e non poteva farmi dire di no!

E quando ci siamo lasciati, eravamo migliori amici e bundis

e ho portato a casa cose che avevi dimenticato!

Cammino nella mia pompej, tra le rovine

e calpesto i resti delle nostre vite

Ma non mi darai mai punte sulle paillettes

e non essere mai il passatempo di un altro!

No, al vecchio legheremo belle ghirlande

e prendi le nostre vite e i miei gatti così come sono.

E nonostante tutta la mancanza di amore, la rottura e le frustate

Ti amerò per la vita, ti amo!