Vid protesfabrikens stängsel - Håkan Hellström

Vid protesfabrikens stängsel

La' du din hand på min axel

Och sa att livet var något enkelt

Men jag kunde inte hålla med dig

På en betonglagd äng stod vi

Du bad mig ta kärlek lätt som en vind

Men jag var så ung och dumdristig

Och tårar rann ner för min kind

För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar

Och vem vet hur länge vi har varandra

I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet

Mötte jag min kärlek

Alla recinzione della fabbrica di protesi

Metti la tua mano sulla mia spalla

E ha detto che la vita era qualcosa di semplice

Ma non potevo essere d'accordo con te

Eravamo in piedi su un prato di cemento

Mi hai chiesto di prendere l'amore alla leggera come un vento

Ma ero così giovane e sconsiderato

E le lacrime mi scorrevano lungo la guancia

Perché chi può dimenticare che le stelle un giorno diventeranno pietre

E chissà da quanto tempo abbiamo l'un l'altro

In una città portuale dismessa, piena di sfiducia e insostenibilità

Ho incontrato il mio amore