Ägirs vrede - Månegarm

I stiljte vi ligger i havets famn

Kvällen likt solen vandrar hän

Bortom ruvar stormens här

Vrider sig i väntan…

En skugga faller över vårt skepp

Bådar om havets svala död

Det nalkande stormande vredet

Blottar sin skummande käft…

Hör till vågors dån

Vi fara till Ran

Ägirs vrede är döden…

Vatten väter kroppen

Kyler och dränker

Ägirs vrede är döden…

Vågor, sänker draken i mörker, släcker dess eld

Stormen, river och sliter i seglet, splittrar trä

Krossad, av havets herre, kluven itu

Slaget, till spillror är skeppet, av Ägirs vrede

In silenzio giacciamo tra le braccia del mare

La sera, come il sole, cammina

Al di là, la tempesta cova qui

Si gira aspettando...

Un'ombra cade sulla nostra nave

Prefigura la fredda morte del mare

Il nodo tempestoso che si avvicina

Esporre la sua mascella schiumosa...

Ascolta il fragore delle onde

Andiamo a Ran

La rabbia di Ägir è la morte...

L'acqua bagna il corpo

Raffredda e annega

La rabbia di Ägir è la morte...

Onde, abbassando il drago nell'oscurità, spegnendo il suo fuoco

La tempesta, strappando e strappando la vela, spacca il legno

Schiacciato, dal signore del mare, diviso in due

La battaglia, alle rovine è la nave, dell'ira di Ägir