Den dödes drömmar - Månegarm

Grå moln täcker skyn

Mitt väsen fylls av längtan

Himlen öppnar sig åter

Över min mörka glänta

Det svala regnet faller

På min förgångna kropp

Sipprar ned I mitt inre

Förlöser kyla späder blod

Kylan föder minnen

Om blod, död och ära

Regnet föder drömmar

Om en ny tidlös era

Denna livlösa kropp

Ärgad av stål och tid

Stungen djupt av svek

Likt törnar I tusen

Sorg och oändligt hat

Dödens tysta kalla invit

Livets döende låga

Mellan död och liv

Är jag blott en skugga

Som vandrar bland vaga minnen?

Födda ur min ensamhet

Ur min döende låga

Döende likt den ljuva

Natten vid gryningen

Då solens strålar

Fördriver stjärnors sken…

Stilla skuggor från falnad tid

Tänder glöd ur gammal aska

Gömda spillror av hopp

I den dödes drömmar…

Le nuvole grigie coprono il cielo

Il mio essere è pieno di desiderio

Il cielo si apre di nuovo

Sopra la mia radura oscura

Sta cadendo la fresca pioggia

Sul mio corpo passato

Perde dentro di me

Rilascia il freddo diluisce il sangue

Il freddo genera ricordi

A proposito di sangue, morte e gloria

La pioggia genera sogni

A proposito di una nuova era senza tempo

Questo corpo senza vita

Infastidito dall'acciaio e dal tempo

Colpito in profondità dal tradimento

Come spine tra mille

Dolore e odio senza fine

Il silenzioso freddo invito della morte

La fiamma morente della vita

Tra morte e vita

Sono solo un'ombra?

Chi vaga tra vaghi ricordi?

Nato dalla mia solitudine

Dalla mia fiamma morente

Morire come il dolce

La notte all'alba

Poi i raggi del sole

Visualizza la luce delle stelle...

Ombre silenziose dal tempo sbiadito

I denti brillano di vecchie ceneri

Macerie nascoste di speranza

Nei sogni dei morti...