Drakeld - Månegarm

Tronar på bädd så röd

Dömd att evigt vakta

En gång luftens okrönte kung

Nu fjättrad tills tid blir aska

Eld så ren, bränner köttet

Tänder skiljer märg från ben

Sover glömskans

Befriande sömn

Men drömmar ger ej

Honom vila

En strimma av rök

Svart som opal

Blott stoft av det som

Skall komma

Eld så ren, bränner köttet

Tänder skiljer märg från ben

Vakna, sprid dina vingar

Och låt skuggan härska än en gång

Ondsint, förbittrad

Ruvar på hämd

Galen av hunger

Tårar av blod…

Liv skall ge vika för död…

…Och döden skall komma

För ung som för gammal

Och rensa upp landet från mänsklighet

Högt över träden med

Vindar av storm

Ett liv för varje år, vid

Helheims rand

För dagar av pina för

Dagar av sorg

Ett hat är övermäktigt, nu

Ni döden skall dö

Eld så ren, bränner köttet

Tänder skiljer märg från ben

Vakna, sprid dina vingar

Och låt skuggan härska

Än en gång

Trono sul letto così rosso

Condannato a guardare per sempre

Un tempo il re senza corona dell'aria

Ora incatenato finché il tempo non diventa cenere

Fuoco così pulito, brucia la carne

I denti separano il midollo dall'osso

Dorme l'oblio

Sonno liberatorio

Ma i sogni non danno

Sta riposando

Una striscia di fumo

Nero come opale

Solo polvere di cosa

Verrà

Fuoco così pulito, brucia la carne

I denti separano il midollo dall'osso

Svegliati, spiega le ali

E lascia che l'ombra regni ancora una volta

Maligno, amaro

Cova sulla vendetta

Pazzi per la fame

Lacrime di sangue…

La vita deve cedere il passo alla morte...

… E la morte verrà

Troppo giovane e troppo vecchio

E purifica la terra dall'umanità

In alto sopra gli alberi con

Venti di tempesta

Una vita per ogni anno, a

rand di Helheim

Anche per giorni di dolore

Giorni di dolore

Un odio è opprimente, ora

La tua morte morirà

Fuoco così pulito, brucia la carne

I denti separano il midollo dall'osso

Svegliati, spiega le ali

E lascia che l'ombra regni

Una volta