Sent en lördag kväll - Perkele

Vi satt en kväll och pratade

Greven, Plast och jag

Vi grundade med groggen

Och hade det ganska bra

Vi hade blivit gamla

Nästan hundra år

Vi satt som vi alltid hade gjort

Och följde gamla spår

Vi talade om Sverige

Som är landet där vi bor

Där alla har det bra

Och där ingen blir för stor

Men varje fredagkväll

Tjuter varulven i sta’n

Han springer längs trottoaren

Och vädrar ut sitt hat

Greven lutar sig tillbaks

Och tänder en cigarett

Han försöker få nå't sagt

Men det är inte så lätt

För han ser så onda bilder

I en öken utan slut

Där ingen är tillsammans

Och hjälps åt att hitta ut

«De kloka låser dörren»

Säger Greven för sig själv."

De kloka låser dörren

Och barnen skriker på hjälp."

Och varje sjuttifemma

Som en män'ska dricker ur

I en dröm om en bättre värld

Som dom sedan pissar ut

Nu blir Greven lätt extatisk

Å han står i sin fåtölj

Han spiller grogg åt alla håll

Men är ännu inte nöjd

Det är ju vad vi alla vill

Som super tills vi dör!

Att bygga nå't tillsammans

Som ingen djävel förstör!

Sen säckar Greven helt ihop

Nu är han allt för full.

Han somnar som ett litet barn

Mitt i sin fåtölj

Men vi andra sitter vakna

Och tänker på hans dröm

Den svävar som en stjärna

Mitt i vårt vardagsrum

Ja, den svävar som en stjärna

Mitt i vårt vardagsrum…

Ci siamo seduti una sera a parlare

Il Conte, Plast e I.

Abbiamo fondato con il grog

Ed era abbastanza buono

Eravamo invecchiati

Quasi cento anni

Ci siamo seduti come abbiamo sempre fatto

E ha seguito vecchie tracce

Abbiamo parlato della Svezia

Qual è il paese in cui viviamo

Dove stanno tutti bene

E dove nessuno diventa troppo grande

Ma ogni venerdì sera

Il lupo mannaro ulula in città

Corre lungo il marciapiede

E trasmette il suo odio

Il conte si tira indietro

E accendi una sigaretta

Sta cercando di farsi dire qualcosa

Ma non è così facile

Perché vede tali immagini malvagie

In un deserto senza fine

Dove nessuno è insieme

E aiuta a scoprirlo

«Il saggio chiude la porta»

Dice a se stesso il conte.

Il saggio chiude a chiave la porta

E i bambini chiedono aiuto".

E ogni settantacinque

Come un uomo che beve da

In un sogno di un mondo migliore

Che poi fanno pipì

Ora il Conte diventa facilmente estasiato

Oh, è in piedi sulla sua poltrona

Versa grogg in tutte le direzioni

Ma non è ancora soddisfatto

Questo è ciò che tutti noi vogliamo

Come super fino alla morte!

Per costruire qualcosa insieme

Come nessun diavolo distrugge!

Poi il Conte fa le valigie

Ora è troppo ubriaco.

Si addormenta come un bambino

In mezzo alla sua poltrona

Ma il resto di noi è sveglio

E pensando al suo sogno

Galleggia come una stella

Nel mezzo del nostro soggiorno

Sì, fluttua come una stella

Al centro del nostro soggiorno...