Bränder - Raubtier

Vad hände med din värld, med hemmets trygga härd

med drömmen om succé och framgångsaga nu var värd.

Ty lögnen om en vit förledde hoppet dit,

och snarde dig listigt likt en skabbräv bit för bit.

Det hopp som vi tänder, förkolnade bränder

en natt i sänder, minut för minut.

Om korta sekunder går världsalltet under

och allt är slut, allt är slut.

Man griper efter strån och gapar likt ett fån

när rikedomens hägring blir till skuld och skulden lån.

Nej lögnen var ej sann fast hjärtat en gång brann

så intensiv var längtan var det värt vad du nu fann?

Det hopp som vi tänder, förkolnade bränder

en natt i sänder, minut för minut.

Om korta sekunder går världsalltet under

och allt är slut, allt är slut.

Med skulden följer skam, så växer haven fram

om sorgen finns det tonvis, med guldet ej ett gram.

Det brända barnet vet att elden brinner het

han lär den hårda vägen genom tårars bitterhet.

Det hopp som vi tänder, förkolnade bränder

en natt i sänder, minut för minut.

Om korta sekunder går världsalltet under

och allt är slut, allt är slut.

Cosa è successo al tuo mondo, al focolare sicuro di casa

con il sogno del successo e la storia di successo ora valeva.

Perché la menzogna di un uomo bianco ha portato lì la speranza,

e ti ha rapito astutamente come una lettera raschiata pezzo per pezzo.

La speranza che accendiamo, fuochi carbonizzati

una notte alla volta, minuto per minuto.

In pochi secondi, l'universo perirà

e tutto è finito, tutto è finito.

Afferri la paglia e sbadigli come un pazzo

quando il miraggio della ricchezza diventa debito e prestiti di debito.

No, la bugia non era vera, anche se una volta il cuore bruciava

così intenso era il desiderio, valeva quello che hai trovato ora?

La speranza che accendiamo, fuochi carbonizzati

una notte alla volta, minuto per minuto.

In pochi secondi, l'universo perirà

e tutto è finito, tutto è finito.

Con la colpa viene la vergogna, poi i mari crescono

sul dolore ci sono tonnellate, con l'oro non un'oncia.

Il bambino bruciato sa che il fuoco sta bruciando

impara a proprie spese attraverso l'amarezza delle lacrime.

La speranza che accendiamo, fuochi carbonizzati

una notte alla volta, minuto per minuto.

In pochi secondi, l'universo perirà

e tutto è finito, tutto è finito.