Förvildad - Raubtier

Gårdagen är glömd, oskulden förevigt gömd

den nya tiden ställer nya krav.

Vad en gång var är icket mer, framledes skall det som sker

kräva mer än det fordom gavs.

Inga stigar leder till den ungdom som ej längre är

hädanefter väntar endast pliktens hårda sfär.

Ty vederkvickt idag är det som ej kan sövas ned

någonting förvildat, primitivt och rått.

Förhärdat grym är jag beredd på allt jag prövas med

den milda mot det vilda är förbytt, för gott.

Men här hjälps inga kval, här finns inga andra val

här piskar endast stormen emot hud.

Där vargens vilda tjut varnar om ett hårdhänt slut

Till korpens skratt ett ondsint förebud.

Skymningsljus nalkas över kala träd och frusen höst

nattens väsen kallar med isande röst.

Men här hjälps inga kval, här finns inga andra val

här piskar endast stormen emot hud.

När vargens vilda tjut varnar om ett hårdhänt slut

till korpens skratt ett ondsint förebud.

Ieri è dimenticato, l'innocenza nascosta per sempre

la nuova era pone nuove esigenze.

Ciò che era una volta non è più niente, in futuro ciò che accadrà

pretendere più di quello che prima veniva dato.

Nessun sentiero conduce alla giovinezza che non c'è più

d'ora in poi attende solo la dura sfera del dovere.

Perché oggi rinfresca ciò che non può essere addormentato

qualcosa di selvaggio, primitivo e crudo.

Indurito crudele, sono preparato per tutto ciò che provo

il mite al selvaggio è cambiato, per sempre.

Ma qui nessun qualificatore viene aiutato, non ci sono altre scelte qui

qui solo la tempesta frusta contro la pelle.

Dove l'ululato selvaggio del lupo avverte di una fine dura

Alla risata del corvo un presagio diabolico.

Le luci del crepuscolo si stanno avvicinando sugli alberi spogli e sull'autunno ghiacciato

l'essenza della notte chiama con voce gelida.

Ma qui nessun qualificatore viene aiutato, non ci sono altre scelte qui

qui solo la tempesta frusta contro la pelle.

Quando l'ululato selvaggio del lupo avverte di una fine dura

al riso del corvo un presagio vizioso.