Levande Begravd - Siebenbürgen

Jag vaknar förskräckt

Ur dunkla drömmars makt

Förblindad av det mörker

Som mig ur min fattning bragt

Blott alltför hastigt sanning

I allra högsta grad

Mig bringar andlös fasa:

Jag är levande begravd

Utan möjlighet att fly

Kistans slutna sfär

Kväljes jag av fuktig jord

I sanning dömd jag är

Ty vem kan höra mina skrik

En dödens serenad…

Den stumma jorden döljer mig

Levande begravd

«…Jag känner slutet nalkas

Med långa tysta kliv

I ensamhet och tomhet

Försmäktar jag — alltjämt vid liv

Mina fingrar blöder

Kistans lock är sönderklöst

Jag önskar blott av döden

Från min fasa bli förlöst…»

Ty varje frihetstanke

Är skoningslöst futil

I gravens mörker dväljes jag

I Dödens domicil

För evig tid min ande

Gravens fjättrar bär

För alltid fast i dödens kval

Levande begravd jag är

Mi sveglio terrorizzato

Dal potere dei sogni oscuri

Accecato dall'oscurità

Il che mi ha portato fuori dalla mia portata

Verità troppo frettolosa

Ad un livello molto alto

Mi porta un orrore senza fiato:

Sono sepolto vivo

Senza possibilità di scappare

La sfera chiusa della bara

Sono soffocato dal terreno umido

Sono davvero condannato

Perché chi può sentire le mie grida?

Una serenata di morte...

La terra muta mi nasconde

Sepolto vivo

«... sento che la fine si avvicina

Con lunghi passi silenziosi

Nella solitudine e nel vuoto

Languisco - ancora vivo

Le mie dita sanguinano

Il coperchio della bara è rotto

Desidero solo la morte

Dal mio orrore sii redento...».

Per ogni pensiero di libertà

È spietatamente inutile

Io abito nell'oscurità della tomba

Nel domicilio della Morte

Per sempre il mio spirito

I ceppi della tomba portano

Per sempre bloccato nell'agonia della morte

Vivo sepolto io sono