Till slutet - Stilla

Av ruttenhet är jag smittad långt in i märgen

Skelettet är skört

All vävnad faller av

Likt sorgens träda redo att falla

Ner i stoft

Av oklar härkomst

Det sista som sviker är synen

Synen fasar i avsaknad

Av tolkning

Jag är ej längre ett jag

Svartsynt utlämnad till enkla intryck

Som porösa glober

Mina ögon är jordar

Redo att se rymdens korpar

Flyga fritt i klagosång

Mot skymningens lugn

Var jag endast känner lättnad

Till slut är slutet till ända

I övergiven natur strövar känslor

I fred då köttet ej längre finns

Dal marciume, sono stato infettato fino al midollo

Lo scheletro è fragile

Tutto il tessuto cade

Come il passo del dolore pronto a cadere

Giù nella polvere

Di discendenza poco chiara

L'ultima cosa che delude è la vista

La vista è terrificante in assenza

Di interpretazione

Non sono più un sé

Gli occhi neri sono stati distribuiti per semplici impressioni

Come globi porosi

I miei occhi sono terra

Pronto a vedere i corvi dello spazio

Vola libero in lamento

Verso la calma del tramonto

Dove provo solo sollievo

Alla fine, la fine è finita

Nella natura abbandonata, le emozioni vagano

In pace quando la carne non c'è più