Vandring utan spår - Stilla

Vid mina vårvackra vägar

Lyser solen alltid lågt

Skuggor långa

Bakom bark och barr

Att sluta eller vända

Där skogen tätnar

Valet och kvalens natt

Stundar nu så snart

Skymningen efter en vacker dag

Känns som att någon lämnar…

Men nattens prakt får en inget att sakna eller längta

Den klara himlen

Så mörk men ändå så ljus

Stundom röd av blod, stundom kall i gråblått skimmer

Men alltid att själen behaga

Kvar han stod när alla lämnade

I eftertänksam melankoli

Han valde vägar ingen annan ville gå

Och stannade i eftertänksam melankoli

Per le mie belle strade primaverili

Il sole splende sempre basso

Ombre lunghe

Dietro corteccia e conifere

Fermarsi o girare

Dove la foresta è fitta

L'elezione e la notte delle qualificazioni

Momento ora così presto

Crepuscolo dopo una bella giornata

Sembra che qualcuno se ne vada...

Ma lo splendore della notte non fa mancare o desiderare

Il cielo limpido

Così scuro ma ancora così leggero

A volte rosso sangue, a volte freddo in un luccichio grigio-blu

Ma sempre per compiacere l'anima

Dove si trovava quando tutti se ne sono andati

Con malinconia pensierosa

Ha scelto strade che nessun altro voleva percorrere

E rimase in una malinconia pensierosa