Högdalen Centrum - Tomas Andersson Wij

Den sjunkande solen

Brann till i ett fönsterpar

Jag gick från perrongen

Upp mot Hank’s Heaven Bar

Och tunnelbanerälsen

Den skakade under mig

När ett tåg kom in

Jag var en timme för tidig

Jag skulle hem till dig

I Högdalens centrum

På vinst och förlust

Jag gick Skebokvarn bort

Till Thåströms barndomshem

Brunt trevåningshus

En tall skymde himmelen

Tog en bild på porten

En hyresgäst gömde sig

Och släckte ner

Jag stod där och tänkte

Det här är nån sorts början för mig

Högdalens centrum 1977

Vi ger till varann

Det enda vi har att ge

De räknade timmarna

Vår lilla evighet

Och vi vet inte riktigt

Vad vi ska med varandra till

Och hur man gör

Vi vill släppa oss själva

Det är i alla fall vad jag vill

Högdalens centrum

Vi gick till din säng

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början en ny

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början för mig

Det tog tjugo år att ta mig

Till scenen jag drömde om

Man är aldrig framme jag vet

Ändå känns det som

Som om det här är det sista

Eller första jag skriver på

Som om förmågan att släppa

Är det allt hänger på

Högdalens centrum

En mörk perrong

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början en ny

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början för mig

Il sole al tramonto

Bruciato in un paio di finestre

Sono uscito dalla piattaforma

Verso l'Hank's Heaven Bar

E i binari della metropolitana

Ha tremato sotto di me

Quando è arrivato un treno

Ero un'ora in anticipo

Stavo tornando a casa da te

Nel centro di Högdalen

Su profitti e perdite

Sono andato via Skebokvarn

Alla casa d'infanzia di Thåström

Casa marrone a tre piani

Un numero oscurava il cielo

Ho fatto una foto al cancello

Un inquilino si nascose

E spento

Rimasi lì a pensare

Questo è un po' l'inizio per me

Centro Högdalen 1977

Ci diamo l'un l'altro

L'unica cosa che dobbiamo dare

Le ore contate

La nostra piccola eternità

E non lo sappiamo davvero

Cosa faremo l'uno con l'altro

E come fare

Vogliamo lasciar andare noi stessi

Almeno questo è quello che voglio

Centro di Högdalen

Siamo andati nel tuo letto

Forse qualcosa

Forse niente niente

Forse qualcosa

Un nuovo inizio, uno nuovo

Forse qualcosa

Forse niente niente

Forse qualcosa

Un nuovo inizio per me

Ci sono voluti vent'anni per prendermi

Alla scena che ho sognato

Non arrivi mai, lo so

Eppure, sembra

Come se questa fosse l'ultima cosa

O prima scrivo

Come se la capacità di lasciar andare

È tutto appeso?

Centro di Högdalen

Una piattaforma oscura

Forse qualcosa

Forse niente niente

Forse qualcosa

Un nuovo inizio, uno nuovo

Forse qualcosa

Forse niente niente

Forse qualcosa

Un nuovo inizio per me