Bröderna Holm - Torsson

Det var Kristi himmelfärd, snön låg kvar trots våren

Jag var ute o lekte med bröderna Holm

Vi kom från Svarta havet, passerade Bosporen

På en å, i utkanten av Tidaholm

Börje Holm var äldst, två år äldre än Sören

Han tuggade tobak o var kapten ombord

Han spottade i vattnet, från sin plats i fören

Det var alldeles tyst, ingen sa ett ord

Jag stog längst bak på flotten, i den blåa anoraken

Det blev kallt o fuktigt när regnet strilade ner

Det fanns en katt ombord, med ett halsband om nacken

Den var bra att ha, för en katt hör mycket mer

Vi angjorde land, o tog med den svarta katten

Det hotade att blåsa upp till storm

Börje hade vässat en käpp, o fyllt en hink med vatten

När jag plötsligt fick syn på två män i arméns uniform

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Jag såg dom nere vid vattenbrynet, jag stod gömd bakom en gran

Jag var den ende som såg dom komma dit

Dom hade vars ett skjutvapen o siktade på en svan

Som var brandgul om fötter o näbb, i övrigt vit

Den ene hade mörkbrun hy, som om han kom från Indien

Han såg ut som om nånting i näsan var till besvär

Den andre var kraftigt byggd, hade kolven intill kinden

O han spände långsamt hanen på sitt gevär

Plötsligt nös den mörke, o tappade sin mössa

Han böjde sig ner för o ta den, men föll omkull

Då stötte han till den andre, som tappade sin bössa

O jag minns att jag blev glad för svanens skull

Bössan föll i vattnet, o naturligvis blev den blöt

Dom tog bössan o mössan med sig, o gav sig av

Sen föll den första droppen, o jag tittade upp o beslöt

Att fälla upp kapuschongen o gå tillbaks

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Era l'ascensione di Cristo, la neve è rimasta nonostante la primavera

Ero fuori a suonare con i fratelli Holm

Venivamo dal Mar Nero, oltrepassato il Bosforo

Su un ruscello, ai margini di Tidaholm

Börje Holm era il più anziano, due anni più di Sören

Masticava tabacco ed era il capitano a bordo

Sputò nell'acqua, dal suo posto a prua

Era completamente silenzioso, nessuno ha detto una parola

Rimasi in fondo alla zattera, con la giacca a vento blu

Faceva freddo e umido mentre la pioggia cadeva a dirotto

A bordo c'era un gatto con una collana al collo

È stato bello averlo, perché un gatto sente molto di più

Siamo entrati in terra e abbiamo portato il gatto nero

Ha minacciato di esplodere in una tempesta

Börje aveva affilato un bastone e riempito d'acqua un secchio

Quando all'improvviso ho visto due uomini in uniforme dell'esercito

Sono nati a Hökensås, ma vivevano a Tidaholm

Entrambi, i fratelli Holm

Sono nati a Hökensås, ma vivevano a Tidaholm

Entrambi, i fratelli Holm

Li ho visti in riva al mare, mi nascondevo dietro un abete

Sono stato l'unico che li ha visti arrivare lì

Ognuno di loro aveva un'arma da fuoco e mirava a un cigno

Che era giallo fuoco sulle zampe e sul becco, altrimenti bianco

Uno aveva la pelle marrone scuro, come se venisse dall'India

Sembrava che qualcosa nel suo naso lo stesse infastidendo

L'altro era robusto, aveva il sedere vicino alla guancia

O ha armato lentamente il fucile

All'improvviso l'oscuro starnutì e lasciò cadere il berretto

Si chinò per prenderlo, ma cadde

Poi ha urtato l'altro, che ha lasciato cadere la pistola

O ricordo di essere stato felice per il cigno

La pistola è caduta in acqua e ovviamente si è bagnata

Presero con sé la pistola e il cappello e se ne andarono

Poi è caduta la prima goccia, ho alzato lo sguardo e ho deciso

Per ripiegare il cappuccio e tornare indietro

Sono nati a Hökensås, ma vivevano a Tidaholm

Entrambi, i fratelli Holm

Sono nati a Hökensås, ma vivevano a Tidaholm

Entrambi, i fratelli Holm