Lejonbruden - Triakel

I skimrande bruddräkt så vit som en snö

Står djurtämjarens dotter, en blomstrande mö

Hon tvingats att giva en främling sin hand

I morgon går färden till främmande land

Ren gästerna samlats men tid är det än

För Selma att träffa sin trofaste vän

Och sorgsen hon gångar till lejonets bur

Att taga farväl av sitt älskade djur

Hon lägger sig ner där hon förr varit van

Och lindar sin arm kring dess böljande man

Och skogarnas konung sin vildhet har glömt

När Selma hon smeker och viskar så ömt

Vi måste nu skiljas min bruddräkt du ser

Hav tack kära vän nu vi råkas ej mer

Jag tvingats att giva en främling min hand

I morgon går färden till främmande land

Du blickar så ömt du mig säkert förstår

Förlåt kära vän se jag torkar en tår

Men hör hur min brudgum han ropar igen

Farväl nu för alltid min älskade vän

En kyss nu till avsked hon lejonet ger

Men mannnen vid gallret nu lejonet ser

Med ens är dess saktmod och mildhet förbi

Det reser sig häftigt i fullt raseri

Den väldiga svansen nu svängningen tar

Och Selma står dödsblek men fattning hon har

Att bedja och hota är fåfängt beslut

För dörren står djuret hon slipper ej ut

Kom hit med en bössa nu främlingen skrek

Ett skott ska väl ända den blodiga lek

Och dödstystnad härskar geväret han får

Han laddar nu, djuret hans mening förstår

Och lejonet rasar i fängslande bur

Vill Selma försvara men vet icke hur

Ett rytande skallar barmhärtige gud

I stycken slet lejonet främlingens brud

Och sedan det druckit den älskades blod

Det lägger sig stilla med nedslaget mod

Vid bleknande liket det väntar få tröst

En kula som mördande sårar dess bröst

In un abito da sposa scintillante bianco come la neve

Sta la figlia del domatore di animali, una fiorente fanciulla

Fu costretta a dare la mano a uno sconosciuto

Domani il viaggio va in terra straniera

Gli ospiti puliti si sono riuniti ma il tempo è ancora lì

Per Selma incontrare la sua fedele amica

E triste si dirige verso la gabbia del leone

Per dire addio al suo amato animale

Si sdraia dov'era prima

E avvolge il suo braccio attorno al suo uomo ondulato

E il re delle foreste ha dimenticato la sua ferocia

Quando Selma accarezza e sussurra così teneramente

Ora dobbiamo separare il mio abito da sposa, vedi

Grazie caro amico ora non succede più

Sono stato costretto a dare la mia mano a uno sconosciuto

Domani il viaggio va in terra straniera

Sembri così tenero che sicuramente mi capisci

Scusa caro amico, vedo che mi asciugo una lacrima

Ma senti di nuovo il mio sposo gridare

Addio ora per sempre mio amato amico

Un bacio ora per addio colei che dà il leone

Ma l'uomo alla grata ora vede il leone

Improvvisamente la sua mansuetudine e gentilezza sono finite

Si alza ferocemente in piena rabbia

L'enorme coda ora prende lo swing

E Selma è pallida da morire, ma ha la compostezza

Pregare e minacciare è una decisione vana

Alla porta sta l'animale a cui non scappa

Vieni qui con un fucile, ora lo sconosciuto ha urlato

Un colpo dovrebbe finire bene la sanguinosa partita

E il silenzio mortale governa il fucile che riceve

Ora sta caricando, l'animale comprende il suo significato

E il leone infuria in gabbie accattivanti

Selma vuole difendere ma non sa come

Un dio misericordioso del cranio ruggente

Il leone fece a pezzi la sposa dello straniero

E poi ha bevuto il sangue dell'amato

Si calma con il coraggio coraggioso

Quando il cadavere svanisce, attende poca consolazione

Un proiettile che uccide gli fa male al petto