Fyrans buss - Tysta Mari

Sirener skriker i en stad som är död

Han går gator lika heta som glöd

Lika livlös som husen runtomkring

Han kolla inombords, kände ingenting

Han känner i fickorna

Lika tomma som igår

Ett liv på stampen för han måste ha råd

Bara en dag till av att göra ingenting

Bara drifta, bara finnas till

Han satte sig på fyrans buss

Slöt ögonen och snurrade runt

Den här staden måste vara död.*

Blev så hög att du trillade ner

Blev så hög att du inte vet var du är

Försökte fästa stegen men gatan sa emot

Försökte fästa blicken men allt flöt ihop

För när kemikalierna lagt sig kommer allt igen

När kemikalierna lagt sig flyter det upp igen

En enda känsla att komma bort

En tom hjärna, faller fort

Han såg solen stiga upp

Satte sig på fyran buss

Den här staden måste vara död.*

Rösten knastrade från högtalaren igen

Tåget stannade och folk började gå hem

Han kasta en blick, det var den sista för idag

Tittade sig omkring ingen annan kvar

Kände dörrar, bom överallt

Samlade papper som om det skulle hjälpa alls

Faller man hårt reser man sig inte igen

När man gått in mönstret är det allt man är

Här kommer smärtan igen

Här kommer sorgen igen

Den här staden måste vara död.*

Den måste vara död

Le sirene stanno urlando in una città morta

Cammina per le strade calde come braci

Senza vita come le case intorno

Controllò dentro, non sentì niente

Si sente nelle tasche

Vuoto come ieri

Una vita sul francobollo perché deve poterselo permettere

Solo un giorno in più senza fare nulla

Basta andare alla deriva, esistere

È salito sull'autobus del faro

Chiuse gli occhi e si girò

Questa città deve essere morta.*

Sei diventato così in alto che sei caduto

È diventato così alto che non sai dove sei

Ho cercato di riparare i gradini ma la strada ha rifiutato

Ho cercato di fissare il mio sguardo, ma tutto è fluttuato insieme

Perché quando le sostanze chimiche si sono stabilizzate, tutto torna

Quando le sostanze chimiche si depositano, galleggia di nuovo

Una sola sensazione per scappare

Un cervello vuoto, cade velocemente

Ha visto sorgere il sole

Seduto sull'autobus quattro

Questa città deve essere morta.*

La voce crepitò di nuovo dall'altoparlante

Il treno si è fermato e la gente ha cominciato a tornare a casa

Lanciò un'occhiata, era l'ultima per oggi

Si guardò intorno, nessun altro rimase

Porte in feltro, boom ovunque

Raccolse carte come se potesse aiutare a tutti

Se cadi forte, non ti rialzi più

Una volta che hai inserito il modello, questo è tutto ciò che sei

Ecco che arriva di nuovo il dolore

Ecco che arriva di nuovo il dolore

Questa città deve essere morta.*

Deve essere morto