Stämd i moll - Tysta Mari

Madrasserade väggar, ingen hör mina skrik

Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik

Jag är styrd, Jag är styrd men vem håller kontrollen?

Följer manualen, spelar rollen

Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt

Har stulit allt runt mig och nekar blint

Jag har sprungit hela livet utan att komma fram

Mitt samvete, det är helt svart

Förväntningarna e noll och prestationen e noll

Jag fixade dom här pillren för att komma I form

Jag är stämd I moll

Fyll mig igen, jag vill flytta hem

Nedsövd och drogad bara tillbaka igen

Såg lyktorna och sen lös det kallt

På ett blekt ansikte I kaos

För jag är en gitarr som tappat sin klang

Den här världen fick mig på fall

Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn

Medans jag kröp bakgatorna fram

Dom sjöng en melankolisk sång

Men jag har alltid älskat domedagsprosa

Och jag har alltid vart stämd I moll

För jag har krossat alla lampor som lyst på mig

Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen

Jag hörde orden när dom lämnade min mun

Det där löftet lät så jävla tunt

Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen

Nästa gång blir den sista tills jag gör det igen

I en dimma av lögner kändes det rätt sunt

Sen kom golvet emot mig och världen snurra runt

Och I skallen ekade en sorgsen sång

Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om

Och nåt om att vara stämd I moll

Jag minns när det brann

Det var inte det här jag lovade när vi träffa varann

Jag minns hur I gick Sankt Pauls: gatan fram

Genom husen, genom dimman när pappret var blankt

En regning höstkväll på Södermalm…

Pareti con materassi, nessuno sente le mie urla

Mi siedo come sugli aghi, muovendomi tra i cadaveri

Ho il controllo, ho il controllo, ma chi ha il controllo?

Segue il manuale, interpreta il ruolo

È un dipinto mezzo dipinto, nessuno di me è completo

Ha rubato tutto intorno a me e nega ciecamente

Ho corso tutta la vita senza arrivarci

La mia coscienza, è completamente nera

Le aspettative sono zero e le prestazioni sono zero

Ho aggiustato queste pillole per rimettermi in forma

Sono sintonizzato in minore

Riempimi di nuovo, voglio trasferirmi a casa

Ho dormito e drogato di nuovo

Ho visto le lanterne e poi l'ho sciolto a freddo

Su una faccia pallida Nel caos

Perché sono una chitarra che ha perso il tono

Questo mondo mi ha fatto cadere

Li sentivo sussurrare il mio nome

Mentre strisciavo per le strade secondarie

Hanno cantato una canzone malinconica

Ma ho sempre amato la prosa del giorno del giudizio

E sono sempre stato sintonizzato in minore

Perché ho rotto tutte le luci che brillano su di me

Ho chiuso a chiave tutte le porte e le ho aperte di nuovo a calci

Ho sentito le parole mentre lasciavano la mia bocca

Quella promessa suonava così maledettamente sottile

Prometto, non lo farò mai più

La prossima volta sarà l'ultima finché non lo farò di nuovo

In una nebbia di bugie, sembrava abbastanza salutare

Poi il pavimento è venuto verso di me e il mondo ha girato intorno

E nel cranio echeggiava una canzone triste

Hanno cantato qualcosa sul perdono e sul ricominciare da capo

E qualcosa sull'essere sintonizzati in minore

Ricordo quando bruciò

Non era quello che avevo promesso quando ci siamo incontrati

Ricordo di aver camminato per St. Paul's Street

Attraverso le case, attraverso la nebbia quando la carta era bianca

Una piovosa serata autunnale a Södermalm…