Antikrists Mirakel - Watain

Mörk var döden kom den klädd i damm ur tid fabrikens stål

Ur himlavalvets tomma katedral ständigt tågandes mot

Intighetens salta vildhav bortom tanke och ord bakom

Kött och blod viner vindar vars skapare är de sväljande

Bråddjupens andetag i vilka hemligheter ligger strängt

Glimrande evigt dolda från mandjurets flackande blick

Och dess flämtande facklor tränger ej ner under gravens

Mull ständigt trånande i hopplöst hopp om irrblossens

Vägledning för visst finns något bortom berget och

Blommorna och sången i sanning bortom stjärnorna vild

Och evig äro längtan dit där nattens svepning över

Brinnande hjärtan svalkande viskar de oroliga till evig

Sömn och nattherdarnas spöklika sång som de galna skola

Följa likt svavelrökens slöjor i blodgråt och förtvivlan

Ty gömda ting som offrats vid midnatt skall falla i

Glömska och dess andar hemsöka den nysådda jordens

Böljande rötter slingrandes i barnets drömmar om

Brinnande vildmark där själar vigs åt avgrundens

Vidöppna giftgap mot vars helvetesportar åven djuren

Skall falla på knä vid de yttersta utmarkernas

Slaktplatser förmultnandes i bedjan för sällsamma äro de

Makter som bedriver sitt spel i hemsökt gravjord och

Uråldriga i sin bottenlöshet förankrade i dödsrikets

Djupaste schakt genom vener och lemmar irrandes på den

Krokiga vägen mot förintelsen längs vilken kranium

Hänger som lockbeten utanför horhusen dränkta i larmet

Av världsalltets oupphörliga utplåning dånandes ut i

Oändlighetens mörker tills dess att natten upplyses av ett

Spoklikt sken som spred sig i dalen som en skogsbrand och

Från dess mitt sköt en klippa mot himmelen ett berg av

Okände rot en tornande skugga från ohelig ort bärandes på

Vedergällningens eld så skall mordängeln komma…

Från järnhamn till askstrand drar landmassorna vidare

Mot undergången darrande som evig jordbävning av

Längtan hastandes mot stupan under en forblodd mane

Blek som änglalik går färden bland törnar mot en

Våldsamt flammande horisont över missväxtens ängar

Skola den skina på en stinkande avgudabild rest för att

Befrukta den gamla världens själ så låt de saliga vittna om

Herren Antikrists mirakel och fördärvsmakternas prakt när

Okända himlakroppar bildar järtecken runt hjärtats

Svarta böld kokandes i blodets raseri hos fjättrade

Vilddjur vars tid snart skall komma då illusionernas

Skimmer och fåfängans ljus fördunklas av

Svartänglavingarnas vidsträckta omfamning

Tillintetgjort i framtidens rike där slavar döps i sina

Härskares blod i skenet av facklorna där behornade

Skuggor dansar i den täta dimman på helgonens leriga

Gravar och ulven går lös i gnistrande snö där hämnden är

Ljuv och vart andetag räknas dit går min väg

L'oscurità era la morte, veniva rivestita di polvere dall'acciaio della fabbrica del tempo

Dalla cattedrale vuota del firmamento, costantemente in marcia verso

Il mare selvaggio e salato del nulla oltre il pensiero e le parole dietro

Carne e sangue venti venti i cui creatori sono le rondini

Il respiro dell'abisso in cui giacciono rigorosamente i segreti

Brillante eternamente nascosto dallo sguardo tremolante della bestia

E le sue torce ansimante non penetrano sotto la tomba

Mull brama costantemente la disperata speranza dell'irrblossen

Guida di sicuro c'è qualcosa oltre la montagna e

I fiori e il canto in verità oltre le stelle selvagge

E l'eterno desiderio è lì per il tracollo di quella notte

Cuori ardenti che si raffreddano sussurrando gli ansiosi per sempre

Il sonno e il canto spettrale delle mandrie notturne come la scuola matta

Segui come veli di fumo di zolfo in pianto di sangue e disperazione

Perché le cose nascoste sacrificate a mezzanotte cadranno

L'oblio e i suoi spiriti infestano la terra appena seminata

Radici ondulate serpeggiavano nei sogni del bambino

Bruciante deserto dove le anime sono sposate con l'abisso

Spazi avvelenati spalancati contro il cui inferno si esibiscono anche gli animali

Deve cadere in ginocchio sugli affioramenti più esterni

I macelli che marciscono nella preghiera per i rari sono loro

Poteri che fanno il loro gioco in un cimitero infestato e

Gli antichi nella loro mancanza di fondo radicavano nel regno dei morti

Il pozzo più profondo attraverso le vene e gli arti si irrigidivano su di esso

Strada tortuosa per l'Olocausto lungo la quale teschio

Si blocca come esche fuori dai bordelli intrisi dell'allarme

Dell'incessante estinzione dell'universo che ruggisce dentro

L'oscurità dell'infinito finché la notte non è illuminata da uno

Luce spettrale che si diffondeva nella valle come un incendio boschivo e

Dal suo centro una scogliera svettava su una montagna verso il cielo

Radice sconosciuta un'ombra torreggiante da un luogo empio che continua

Il fuoco della punizione, l'angelo omicida verrà...

Dal porto di ferro alla spiaggia di cenere, le masse di terra si spostano

Verso il destino tremante come un terremoto eterno

Il desiderio si precipitò verso lo stupa durante una criniera sanguinante

Pallido come un angelo, il viaggio tra le spine va verso uno

Orizzonte infuocato violentemente sui prati del raccolto

La scuola brilla su un'immagine di idolo puzzolente in cui viaggiava

Fertilizza l'anima del vecchio mondo e lascia che i beati testimonino

Il miracolo del Signore Anticristo e lo splendore dei poteri corruttori quando

I corpi celesti sconosciuti formano i segni del cuore intorno al cuore

Bolle nere ribollivano nella rabbia del sangue dei ceppi

Animali selvaggi il cui tempo arriverà presto poi delle illusioni

Il luccichio e la luce della vanità sono oscurati

Il vasto abbraccio delle ali dell'Angelo Nero

Distrutto nel regno del futuro dove gli schiavi sono battezzati nel loro

Il sangue del sovrano nel bagliore delle torce con le corna

Le ombre danzano nella fitta nebbia sul fango dei santi

Graves e il lupo si scatenano nella neve scintillante dove c'è la vendetta

Dolce e ogni respiro conta lì va a modo mio