Det här är ditt land (This Land Is Your Land) - Mikael Wiehe

Det här är ditt land

Det här är mitt land

Från Ales stenar

Till norra Lappland

Från Bohus klippor

Till Gotlands raukar

Landet, det tillhör

Dej och mej

Med mörka skogar

Och höga furor

Med vita björkar

Och röda stugor

Med fält och åkrar

Och varv och gruvor

Landet, det tillhör

Dej och mej

Med skär och kobbar

Och djupa fjärdar

Med ljusa hagar

Och svarta tjärnar

Med sina blånande

Berg i fjärran

Landet, det tillhör

Dej och mej

Det här är ditt land…

Jag åkte norrut

Längs Höga kusten

När skogen rodnade

Det var om hösten

Och havet glittrade

I morgonluften

I landet som tillhör

Dej och mej

Jag stod på toppen

Av Kebnekaise

Och såg på solen

Som aldrig sjunker

På myr och mossar

På fjäll och forsar

Och på landet som tillhör

Dej och mej

Det här är ditt land…

Jag stod där hemma

När dimman lättar

Jag stod bland rapsfält

Och klara bäckar

Där boken grönskar

Och storken häckar

I landet som tillhör

Dej och mej

Det var på kvällen

Jag stod vid stranden

Under Vintergatan

Och Karlavagnen

Jag tog min älskade

Hårt i handen

Och sa, landet, det tillhör

Dej och mej

Det här är ditt land…

Questo è il tuo paese

Questo è il mio paese

Dalle pietre di Ale

Al nord della Lapponia

Dalle rocce di Bohu

Al raukar di Gotland

Il paese, appartiene

Me e te

Con foreste oscure

E forti furori

Con betulle bianche

E casette rosse

Con campi e campi

E cantieri navali e miniere

Il paese, appartiene

Me e te

Con taglio e rame

E baie profonde

Con pascoli luminosi

E le macchie nere

Con il loro bluastro

Montagne in lontananza

Il paese, appartiene

Me e te

Questo è il tuo paese...

Sono andato a nord

Lungo l'Alta Costa

Quando la foresta arrossì

Era in autunno

E il mare scintillava

Nell'aria del mattino

Nel paese di appartenenza

Me e te

Ero in cima

Di Kebnekaise

E guardò il sole

Che non affonda mai

Su paludi e paludi

Su montagne e rapide

E sulla terra che appartiene

Me e te

Questo è il tuo paese...

Ero lì in piedi a casa

Quando la nebbia si alza

Ero in piedi tra i campi di colza

E flussi chiari

Dove il libro diventa verde

E la cicogna nidifica

Nel paese di appartenenza

Me e te

Era la sera

Ero in piedi sulla spiaggia

Sotto la Via Lattea

E Karlavagenn

Ho preso la mia amata

Duro nella mano

E disse, la terra, appartiene

Me e te

Questo è il tuo paese...