Så vill jag bli - Mikael Wiehe, Björn Afzelius

Det blåste i mitt inre en iskall, höstlig vind

Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind

Och kylan trängde utåt och härdade mitt skinn

Och huden blev en fästning som inget släppte in

Då stod du där i vimlet och sträckte ut din hand

Som polstjärnan på himlen som hjälper en i land

Så råkades två stjärnor i rymdens oändlighet;

Två tynande lanternor på havets ödslighet

Och den som börjat stelna, och trotsa kärleken

Befruktas till att leva och älska själv igen

Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben

Som luften och som Jorden;

som livet dom dej ger

Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård

Och kunna fukta marken framför dej där du går

Dentro di me soffiava un vento gelido e autunnale

E il gelo nella mia mente ha portato perle sulla mia guancia

E il freddo penetrò verso l'esterno e indurì la mia pelle

E la pelle divenne una fortezza che nulla lasciava entrare

Poi sei rimasto lì in mezzo alla folla e hai teso la mano

Come la stella polare nel cielo che aiuta uno a terra

Quindi due stelle sono accadute nell'infinito dello spazio;

Due lanterne calanti sulla desolazione del mare

E colui che ha cominciato a solidificarsi ea sfidare l'amore

Fertilizzato per vivere e amarti di nuovo

Quindi voglio essere come il Sole che ti scalda le gambe

Come l'aria e come la Terra;

come la vita che ti danno

Quindi voglio essere come la pioggia, quando il tuo cammino si fa duro

Ed essere in grado di inumidire il terreno di fronte a te dove vai