Minnena bleknar med tiden - Benny Anderssons Orkester, Tommy Körberg

Minnena bleknar med tiden, minnen av stormiga år

Innan vi trötta och märkta av striden sträckte gevär

Och såg om våra sår

Minnena bleknar med tiden, bilden av oss blir diffus

Som in trollspegel märkligt förvriden men på ett sätt ändå allt mera ljus

Jag kan se oss ibland i en dröm, som en scen ur en stumfilm o läpparna rörs

I en ljudlös tablå där beskyllningar tystnat och tarvliga ord inte hörs

Minnena bleknar med tiden, kränkande tal suddas ut

I en sekund blev en gräns överskriden, vägen tillbaks den var avstängd tillslut

(Minnena bleknar md tiden, innan vi trötta och märkta av striden

Sträckte gvär och såg om våra sår)

Allting gick över styr den där dan och med det var den sista av broarna bränd

Lika fullt tänker jag var det sant, var vi verkligen fast i en återvändsgränd

Minnena bleknar med tiden, tur säkert att det är så

Vi gick väl båda två stärkta ur striden

Ja kanske det men jag undrar ändå

Jag får aldrig ett svar, tanken gnager i mig

Fanns det en framtid med dig

I ricordi svaniscono con il tempo, ricordi di anni tempestosi

Prima che fossimo stanchi e segnati dalla battaglia, i fucili si allungarono

E ha curato le nostre ferite

I ricordi sbiadiscono con il tempo, l'immagine di noi si diffonde

Come in uno specchio magico stranamente distorto ma in un certo senso sempre più leggero

A volte riesco a vederci in sogno, come una scena di un film muto e le nostre labbra si muovono

In un quadro muto dove le accuse vengono messe a tacere e le parole banali non si sentono

I ricordi svaniscono con il tempo, i discorsi offensivi vengono cancellati

Per un secondo è stato superato un limite, la via del ritorno è stata finalmente chiusa

(I ricordi svaniscono con il tempo, prima che ci stanchiamo e siamo segnati dalla battaglia

Pistole allungate e cura delle nostre ferite)

Quel giorno tutto andò fuori controllo e con ciò l'ultimo dei ponti fu bruciato

Tuttavia, penso che fosse vero, eravamo davvero bloccati in un vicolo cieco

I ricordi svaniscono con il tempo, per fortuna è così

Entrambi siamo usciti dalla battaglia rafforzati

Sì, forse sì, ma mi chiedo ancora

Non ricevo mai una risposta, il pensiero mi rode

C'era un futuro con te