Människors kärlek - Eva Dahlgren

Jag ligger på sängen

Och röker och tänker

I det främmande köket

Som tänkar, vad gör jag här?

Människors kärlek

Människors lust

Människors längtan

Att höra ihop är som luft

Jag skänner på huden

Och hunden är lyclig

Men hjärtat därunder

Förvånansvärt tomt

Ögonen tåras

Jag skyller på rök

Och går innan något gör ont

Och jag tror att jag vet

Och jag tror att jag känner

Men hur ska jag veta att

Jag någonsin varit där

Och fjärilars

Kittlande vingspetsar är kanske

Bara just det det är

Det är det starkaste jag känner

Inget gör mig svagare än det

Min fantasi vet inga gränser

När jag ska skydda mitt hjärta

Jag letar bland minnen

Och bilden är lyckilg

Men färgen förvånansvärt blek

Och smaken och doften

Sedan länge förlorad

Är min förmåga att älska så vek

Sono sdraiato sul letto

E fuma e pensa

Nella cucina straniera

Chi pensa, cosa ci faccio qui?

L'amore della gente

Il desiderio della gente

Il desiderio della gente

Stare insieme è come l'aria

Mi sfrego sulla pelle

E il cane è felice

Ma il cuore sotto

Sorprendentemente vuoto

Gli occhi lacrimano

Incolpo il fumo

E vai prima che qualcosa faccia male

E penso di saperlo

E penso di sentire

Ma come faccio a saperlo

ci sono mai stato

E farfalle

Forse le punte delle ali da solletico

Proprio quello che è

Questo è il più forte che sento

Niente mi rende più debole di così

La mia immaginazione non conosce limiti

Quando proteggere il mio cuore

Cerco tra i ricordi

E l'immagine è felice

Ma il colore è sorprendentemente pallido

E il gusto e l'odore

Perso da tempo

La mia capacità di amare è così debole