Bergakungen - Fejd

Där stod han så resligt den bergakung från norr

Med ett trånande sinn

En ungmö från bygden han snärjde till sin borg

Med sin trolldom

Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår

Så fager och skön som en älva

Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram

I lönndom hon möter sin kära

Hon faller i dvala med ögonen av sten

I hans kyliga famn

Hans galdrar är starka, i tusende år

Är hon fjättrad

Om afton hon klär sig med gyllene behag

Ty hon fägnar sin kung

I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud

Med sin bergakung

Là stava così alto, il re della montagna del nord

Con una mente desiderosa

Una giovane fanciulla di campagna che ha intrappolato nel suo castello

Con la sua stregoneria

E la fanciulla cavalca con il vento tra i capelli

Bella e bella come una fata

Le stelle brillano mentre lei dovrebbe andare

In segreto incontra la persona amata

Si addormenta con i suoi occhi di pietra

Nel suo gelido abbraccio

La sua magia è forte, per mille anni

È incatenata?

La sera si veste con piacere dorato

Perché teme il suo re

Nella camera più buia intende restare sposa

Con il suo re della montagna