Sigurd Ring - Fejd

Marken den skälver av hästarnas dån, hovar dansar

Över den frostbitna heden så vit, i arla stund

Konungen Sigurd från svearnas land, vredgad rider

Alvsol den fagra hans tilltänkta brud, nekas han

I våndor han plågas utav skam

Bröderna hennes skall klingorna slå, ungmön värja

Men Sigurd den lystne han dräper dem två, med sårad barm

Blodig han stapplar och söker sin hävd, Alvsol kvider

Aldrig hon famnar den konung så grym, hon sväljer

Ett gift med tårar på kinden och sörjer

Sigurd han strider för kärleken

När segern är vunnen han bruden få

Sigurd ring

Alvsol hon lider, hon vandrar svag mot Frejas salar där

Hon fridsamt dör

Sigurd finner svart i syn den väna Alvsol vila

I dödens fröjd hon snuvat han den älskogen som drömts

I förtvivelse han vrålar hest med sorgens djupa smärta

Han miste den han åtrådde i bedrövelse och blodet rann

Sigurd han samlar de stupades lik, fallna kämpar

För dem ombord på sitt vackraste skepp, facklor tänds

På skeppet han stiger med Alvsol sin brud, elden dånar

Utöver havet han blickar i rök, ödet har honom i döden lämnat

Sigurd han strider för kärleken

När segern är vunnen han bruden få

Sigurd ring

La terra trema dal ruggito dei cavalli, gli zoccoli danzano

Sulla brughiera gelata così bianca, nelle prime ore

Re Sigurd dalla terra degli svedesi, cavaliere arrabbiato

Alvsol la bella sua sposa designata, gli viene negata

In agonia è tormentato dalla vergogna

I suoi fratelli colpiranno le lame, la giovane donna la difenderà

Ma Sigurd il lussurioso uccide loro due, con il petto ferito

Maledizione, inciampa e cerca la sua affermazione, cinguetta Alvsol

Non abbraccia mai quel re così crudelmente, ingoia

Un veleno con lacrime sulla guancia e lutto

Sigurd combatte per amore

Quando la vittoria è ottenuta, la sposa ottiene

Anello Sigurd

Alvsol soffre, cammina debolmente verso le sale di Freja lì

Lei muore pacificamente

Sigurd trova in nero l'amico Alvsol che riposa

Nella gioia della morte annusò la foresta dell'amore che aveva sognato

Disperato ruggisce i cavalli con il profondo dolore del dolore

Ha perso colui che bramava nel dolore e il sangue scorreva

Sigurd raccoglie i corpi dei guerrieri caduti e caduti

Per quelli a bordo della loro nave più bella, si accendono le torce.

Sulla nave si alza con Alvsol sua sposa, il fuoco ruggisce

Oltre il mare guarda in fumo, il destino lo ha lasciato nella morte

Sigurd combatte per amore

Quando la vittoria è ottenuta, la sposa ottiene

Anello Sigurd