Storm - Fejd

Gynnsamma vindar för mig ut i gryningen

Bort över havet far jag nu, då jag ser skogsbeklädda åsar inåt land

Där väntar du mig än, kära vän

Havets ljus ömsom tindrar kallt

Så som bränningens vilda språng

Följer den våg som skall fjärma mig bort från dig

I nordanskog där lämna jag min börd

Tills visdomens skördar står

Himmel och hav åter falla mot envars grav

Stormen den dånar och vindens klagan tjöt

Vågorna sköljer mot kallfruset hjärta

Jag frös, frös…

Marelds sken speglar livets färd

Som nu vaggar i fjordens famn

Känslornas svall grips av längtan till fjärran land

Träder in i tordöns mörka rum

Ty ett rike av bister köld

Förtappelsens stund att besvärja en urkrafts gud

Stormen den dånar…

Storm, storm i mitt hjärtas brunn

Stormen är vindens strid

Strid över havets vidd

Köld genom märg och ben

Frostiga andetag

Hårt piskar regnet mig

Härskri hörs i stämmorna från nord

I den skärande vindens rop

Ett rasande hav i dess boning jag tappert far

Avgrunds djup en förnimmelse av död

Med jagande käftars törst

Av urminnes hävd att få stilla sitt lystna rov

Stormen den dånar…

Venti favorevoli per me fuori all'alba

Ora attraverso il mare, quando vedo le creste boscose nell'entroterra

Lì mi stai ancora aspettando, caro amico

La luce del mare scintilla alternativamente fredda

Come il selvaggio salto di bruciare

Segue l'onda che mi allontanerà da te

In nordanskog lascio lì la mia nascita

Finché non resisteranno i raccolti della saggezza

Cielo e mare cadono di nuovo contro la tomba di tutti

La tempesta tuona e il vento ulula

Le onde si infrangono contro un cuore gelido

mi sono congelato, congelato...

La luce di Mareld riflette il viaggio della vita

Che ora dondola tra le braccia del fiordo

L'ondata di emozioni è attanagliata dal desiderio di una terra lontana

Entra nella stanza buia del tuono

Per un regno di freddo pungente

Il momento della perdizione per evocare un dio dal potere primordiale

La tempesta sta ruggendo...

Tempesta, tempesta nel pozzo del mio cuore

La tempesta è la battaglia del vento

Battaglia sulla distesa del mare

Freddo attraverso il midollo e le ossa

Respiri gelidi

La pioggia mi frusta forte

Härskri si sente nelle voci del nord

Nel grido del vento tagliente

Un mare in tempesta nella sua dimora io coraggiosamente padre

Abisso profondo un senso di morte

Con la sete di mascelle da caccia

Da tempo immemorabile, l'abitudine di depredare la sua lussuriosa preda

La tempesta sta ruggendo...