Duvemåla Hage - Helen Sjöholm

Sedan han lämnat Korpamoen

Tar han stigen mot Bökevara

Bidalites vägskäl ser han snart

En halv fjärdings väg är det bara

Skälljud från korna hör han svagt

Ifrån Åskålens näs och uddar

Hölassen där i träd och snår

Brukar kvarlämna strån och suddar

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Åkerby har han bakom sig

Där ska dansas på lördagsnatten

När han passerat Åleberg

Ser han Kråkesjöns dunkla vatten

På Krysseboda sommaräng

Ser han liljekonvalj utslagen

Björkskogen där bär nya löv

Där är ljust in på sena dagen

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Snart är han vid Sju Bönders grind

Jag kan skymta hans vita krage

Snart med hans axel mot min kind

Går jag i Duvemåla hage

Da quando ha lasciato Korpamoen

Prende il sentiero verso Bökevara

Presto vedrà il crocevia di Bidalite

È solo mezzo quarto del percorso

L'abbaiare delle mucche sente debolmente

Dal promontorio e dai promontori di Åskålen

Il fienile lì tra alberi e boschetti

Di solito lascia cannucce e sfocature

Oltre il cancello e il cancello

Ha oscillato, ora è vicino

I piedi sono leggeri

Perché cammina sulla strada della sua amata

Ha Åkerby dietro di lui

Sabato sera si balla

Quando ha superato Åleberg

Vede le acque scure del lago Kråkesjön

Al prato estivo di Krysseboda

Vede il mughetto stordito

La foresta di betulle lì porta nuove foglie

È luminoso in tarda giornata

Oltre il cancello e il cancello

Ha oscillato, ora è vicino

I piedi sono leggeri

Perché cammina sulla strada della sua amata

Presto è alla Porta dei Sette Agricoltori

Riesco a intravedere il suo colletto bianco

Presto con la sua spalla contro la mia guancia

Vado al pascolo di Duvemåla