Björkens visa - Hootenanny Singers

Vid den klara rand av en blommig strand G

Sjöng en björk ibland sina gröna visor.

D7 G

Och jag hörde då i hans gren därpå C G

Och en gång så sjöng han så: D7 G

2. Ack jag vet, jag vet, mången hemlighet, G

Mången flicka grät under mina grenar.

D7 G

Mången gosse såg, här så varm i håg C G

På den blåa vikens våg.

D7 G

3. Klara månen sken på min gröna gren G

Och så kom där en och skar namn i barken.

D7 G

Och det var blott ett, och han kysste det.

C G

Det har ingen, ingen sett.

D7 G

4. Nästa kväll så kom där en flicka som G

Såg sig ofta om och skrev namn i barken.

D7 G

Och det var blott ett, och hon kysste det.

C G

Det har ingen, ingen sett.

D7 G

5. Nästa afton sken månen på min gren, G

Så kom åter en och så kom den andra.

D7 G

Tyst liksom en hamn, sökte vännens namn C G

I min trogna, vita famn.

D7 G

6. Och min vita stam stod helt allvarsam, G

Och så smög det fram vad de båda skrivit.

D7 G

Och jag märkte nog vad där stod i skog, C G

Och jag såg därpå och log.

D7 G

7. Sedan hände så att de båda två G

Togo miste då och ej kysste trädet.

D7 G

Lilla vän hur lätt händer icke det.

C G

Det har ingen, ingen sett.

D7 G

8. Men där for ett sken över löv och gren, G

Och ett sus där ven över blad och toppar.

D7 G

Och en stjärnas tår föll i vindens spår C G

Ned på jordens korta vår.

D7 G

Al confine netto di una spiaggia fiorita G

A volte una betulla cantava i suoi canti verdi.

D7 G

E poi ho sentito nel suo ramo poi C G

E una volta ha cantato così: D7 G

2. Ah lo so, lo so, tanti segreti, G

Molte ragazze hanno pianto sotto i miei rami.

D7 G

Molti ragazzi hanno visto, qui in mente così caldo C G

Sull'onda della baia blu.

D7 G

3. La chiara luna splendeva sul mio ramo verde G

E poi è venuto qualcuno e ha inciso dei nomi sulla corteccia.

D7 G

E ce n'era solo uno, e lo baciò.

C G

Non ha, non ha set.

D7 G

4. La notte successiva una ragazza come G è venuta lì

Spesso si guardava intorno e scriveva nomi sulla corteccia.

D7 G

E ce n'era solo uno, e lei lo baciò.

C G

Non ha, non ha set.

D7 G

5. La sera dopo la luna splendeva sul mio ramo, G

Poi è venuto di nuovo uno e poi è arrivato l'altro.

D7 G

Tranquillo come un porto, cercò il nome dell'amico C G

Tra le mie fedeli, bianche braccia.

D7 G

6. E il mio baule bianco era completamente serio, G

E poi è emerso ciò che entrambi hanno scritto.

D7 G

E probabilmente ho notato cosa c'era nel bosco, C G

E l'ho guardato e ho sorriso.

D7 G

7. Poi accadde che i due G

Allora il Togo si perse e non baciò l'albero.

D7 G

Piccola amica com'è facile non succede.

C G

Non ha, non ha set.

D7 G

8. Ma sopra foglie e rami si fece luce, G

E un sibilo in cui vena su foglie e cime.

D7 G

E la lacrima di una stella è caduta nella traccia del vento C G

Giù sulla breve primavera della terra.

D7 G