Spelmannen - Hootenanny Singers

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans

I sol och när skyar skymma månens skära dans

Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill

Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin

Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin

Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat

Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat

Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved

Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned

Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol

Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol

Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord

Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord

Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng

Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng

Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt

Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt

Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum

Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum

Tre sorgens strängar har jag — den fjärde har gått av

Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav

Men ända in i döden vill jag följa er med sång —

Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång

Sono un violinista, giocherò alla birra grave e ballerò

Nel sole e quando le nuvole oscurano la danza del taglio della luna

Non voglio mai sentire consigli e voglio suonare come voglio

Gioco per dimenticare che esisto

Non voglio trebbiare la segale e non voglio grattare il lino

Poiché la mano in cui tremano le corde sarà tenuta debole e fine

Non devi darmi maledizioni o chiamarmi pigro

Anche se a volte sono piuttosto affamato di quanto non giochi per mangiare

Non voglio scavare la terra, non voglio tagliare la legna

Voglio sognare sotto le siepi del sole che ha tramontato

E nel fuoco rosso di stasera mi alzerò con il mio violino

E gioca finché i tuoi occhi non brillano come il sole della sera

Giocherò quando scaverai i tuoi cari nella terra

Suonerò tutto il dolore in uno spettacolo senza parole

E il nero che era morte e salutato dal tuo letto

Si precipiterà come un dolore che scorre dalla mia corda

Seguirò per le valli nella notte alta dell'autunno

E nel fumo da cento miglia canterò come ossessionato

E quando le onde della notte nere come la pece sulla schiuma della stella della foresta

I miei capi urleranno profondamente dalla stanza dell'anima umana

Ho tre fili di dolore: il quarto è andato via

Tremò in un tremito sulla tomba del migliore amico

Ma fino alla morte voglio accompagnarti con il canto -

E voglio morire e voglio giocare alla resurrezione una volta