Brooklandsvägen - Hootenanny Singers

Jag var nöjd och alltid mig själv till behag

Och trodde mig visst inte dum

Tills på Brooklandsvägen jag mötte en dag

En ungmö, som gjorde mig stum

Det var mitt i en doftande juninatt

Och österut åskan gick

Och jag ansiktet såg, fast ljuset var matt

Och det var blott ett ögonblick

Lågt ned, lågt ned

Där små lyktor gå ut och gå in

I ungmör, jag glömt eder alla för en

Och hon kan aldrig bli min

Hon såg på mig och log men teg

Hon log och strax försvann

Men ack, då gick min frid sin väg

Och min glädjes ström förann

Så ringen ej till aftonbön

I Brooklands klockor, där

I ringen Goodman upp ur sjön

Förrän jag på nytt blir kär

Lågt ned, lågt ned

Där små lyktor gå ut och gå in

I ungmör, jag glömt eder alla för en

Och hon kan aldrig bli min

Kring Fairfields kyrka vattnet står

I nu ren tidig höst

Men förrän hon på högland står

Skall ingen ge mig tröst

Väl Goodmans gård är havets sand

Sen många tusen år

Men den skall bli till åkerland

Förrän jag en hustru får

Så låt mig gå till Brookland blott

Då åter åskan går —

Ty där hon en gång lett så gott

Hon kanske åter står

Lågt ned, lågt ned

Där små lyktor gå ut och gå in

I ungmör, jag glömt eder alla för en

Och hon kan aldrig bli min

Ero felice e mi sono sempre compiaciuto

E di certo non mi riteneva stupido

Finché su Brooklandsvägen non ho incontrato un giorno

Una giovane donna che mi ha reso stupido

Era nel mezzo di una profumata notte di giugno

E ad est il tuono andò

E vidi il viso, anche se la luce era fioca

E quello è stato solo un momento

In basso, in basso

Dove le piccole lanterne escono ed entrano

Nel burro giovane, ti ho dimenticato tutto per uno

E lei non potrà mai essere mia

Mi guardò e sorrise, ma rimase in silenzio

Sorrise e presto scomparve

Ma ahimè, allora la mia pace è andata per la sua strada

E il flusso della mia gioia prima

Quindi non suonare la preghiera della sera

Nelle campane di Brookland, lì

Sul ring Goodman fuori dal lago

Prima di innamorarmi di nuovo

In basso, in basso

Dove le piccole lanterne escono ed entrano

Nel burro giovane, ti ho dimenticato tutto per uno

E lei non potrà mai essere mia

L'acqua sta intorno alla chiesa di Fairfield

In ora puro inizio autunno

Ma prima che si trovi negli altopiani

Nessuno mi dia conforto

La fattoria di Goodman è la sabbia del mare

Per molte migliaia di anni

Ma diventerà seminativo

Prima di avere una moglie

Quindi lasciami andare a Brookland

Poi di nuovo il tuono va -

Perché dove una volta conduceva così bene

Potrebbe essere di nuovo in piedi

In basso, in basso

Dove le piccole lanterne escono ed entrano

Nel burro giovane, ti ho dimenticato tutto per uno

E lei non potrà mai essere mia