Förgätmigej - Raubtier

Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit

Vad hjälper det att gråta som en kvinna?

Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit

Kommer endast att slutligen finna

En frusen kropp på ett iskallt golv

En brukad hylsa kaliber tolv

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Eftertankens kranka blekhet

River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad

Bleka skuggor i månens sken

Hjärtat stannar tungt som sten

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Solo sento i lupi ululare, l'ansia non dà tregua

Cosa aiuta a piangere come una donna?

Qua fuori regnano neve e freddo e chiunque trovi la strada qui

Troverò solo finalmente

Un corpo congelato su un pavimento ghiacciato

Una manica usata calibro dodici

Una puntura di dolore una spruzzata di polvere da sparo

È l'unica via d'uscita

Allora tutti i tormenti sono finiti

Mi hai abbandonato

Ma ora che la fine sta arrivando

Ti prego, dimenticami

Il malato pallore della riflessione

Fiume nella mia anima stanca il mio tempo è trascorso e perso

Ombre pallide al chiaro di luna

Il cuore si ferma pesante come la pietra

Una puntura di dolore una spruzzata di polvere da sparo

È l'unica via d'uscita

Allora tutti i tormenti sono finiti

Mi hai abbandonato

Ma ora che la fine sta arrivando

Ti prego, dimenticami

Una puntura di dolore una spruzzata di polvere da sparo

È l'unica via d'uscita

Allora tutti i tormenti sono finiti

Mi hai abbandonato

Ma ora che la fine sta arrivando

Ti prego, dimenticami