Inget hopp - Raubtier

Vem hade anat det här?

Det kunde ej ske

En dag prövades vår sfär

Med mer än den mäktade med

Att oljepriserna steg

Visste vi om

Med folkets ledare teg

När kriget kom

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi lever I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss

Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss

Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant

Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens brant

När vätebomberna föll

Brann marken röd

Tills fronten ej längre höll

Då kom vår död

En ynka samling av män

Kvinnor och barn

Kämpar för framtiden än

Mot dödens kvarn

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid

Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid

Den nukleära vinden slitet köttet från ännu en kropp

Här finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp

Vi krälar som trälar, kriget tog våra själar

Vi blöder, som bröder, vi ser hur marken glöder

Vi lever I förtvivlans makt och gudarna har övergivit oss

Vi drivs utav desperationen, snart för trötta för att slåss

Kampen för att blotta livet tvingar oss intill vansinnets kant

Hör skriet från en svartbränd vildmark, ropen från ruinens brant

Vi dväljs I evigt mörker onda krafter har belägrat våran tid

Här är allt mänskligt liv förverkat här finns endast kamp och strid

Den nukleära vinden slitet köttet från ännu en kropp

Här finns ingenting att be för ingen framtid inget hopp

Chi l'avrebbe mai immaginato?

Non potrebbe succedere

Un giorno la nostra sfera è stata messa alla prova

Con più di quanto potrebbe gestire

Che i prezzi del petrolio sono aumentati

Sapevamo

Con il capo del popolo teg

Quando è arrivata la guerra

Camminiamo come schiavi, la guerra ha preso le nostre anime

Sanguiniamo, come fratelli, vediamo come risplende la terra

Viviamo nel potere della disperazione e gli dei ci hanno abbandonato

Siamo spinti dalla disperazione, presto troppo stanchi per combattere

La lotta per mettere a nudo la vita ci costringe sull'orlo della follia

Ascolta l'urlo da un deserto bruciato dal nero, le grida dal precipizio della rovina

Quando caddero le bombe all'idrogeno

La terra bruciava di rosso

Fino a quando il fronte non reggeva più

Poi è arrivata la nostra morte

Una patetica collezione di uomini

Donne e bambini

Ancora in lotta per il futuro

Verso il mulino della morte

Camminiamo come schiavi, la guerra ha preso le nostre anime

Sanguiniamo, come fratelli, vediamo come risplende la terra

Noi abitiamo nelle tenebre eterne, le forze del male hanno assediato il nostro tempo

Qui tutta la vita umana è confiscata, qui c'è solo lotta e battaglia

Il vento nucleare ha strappato la carne dall'ennesimo corpo

Non c'è niente per cui pregare qui per nessun futuro, nessuna speranza

Camminiamo come schiavi, la guerra ha preso le nostre anime

Sanguiniamo, come fratelli, vediamo come risplende la terra

Viviamo nel potere della disperazione e gli dei ci hanno abbandonato

Siamo spinti dalla disperazione, presto troppo stanchi per combattere

La lotta per mettere a nudo la vita ci costringe sull'orlo della follia

Ascolta l'urlo da un deserto bruciato dal nero, le grida dal precipizio della rovina

Noi abitiamo nelle tenebre eterne, le forze del male hanno assediato il nostro tempo

Qui tutta la vita umana è confiscata, qui c'è solo lotta e battaglia

Il vento nucleare ha strappato la carne dall'ennesimo corpo

Non c'è niente per cui pregare qui per nessun futuro, nessuna speranza