Tropaion - Raubtier

Jag står på knä vid platsen för min lägereld

Jag kokar köttet från en rykande trofé

Jag ger ett hell, under stjärnklar, öppen veld

Till den best som sitt liv finge ge

Jag bär en drift, liksom Attila och Xenophon

I min pilbåge lever dess hamn

Ty min hunger är min nemesis och min demon

Genom den har jag givits mitt namn

Tropaion

Kalaharis stäpp är en ogästvänlig plats

Men mitt hjärta är evigt just där

Jag hör den vind som kallar till en ny strapats

Svarta döden, är vad jag begär

Det södra korset tronar över blod och pil och Afrika

Över drabbningens sargade land

Så röd som Afrikas virvlande sand?

Tropaion

Stof en bloed, rooi sand

Stof en bloed en rooi sand

By die vuur stan die jagter met en skedel in sy hand

Sono inginocchiato sul luogo del mio falò

Cucino la carne da un trofeo fumante

Me ne frega un inferno, sotto stellato, campo aperto

Al meglio che la sua vita poteva dare

Porto un azionamento, come Attila e Senofonte

Nella mia prua vive il suo porto

Perché la mia fame è la mia nemesi e il mio demone

Attraverso di essa mi è stato dato il mio nome

Tropaion

La steppa del Kalahari è un luogo inospitale

Ma il mio cuore è sempre lì

Sento il vento chiamarne uno nuovo

La morte nera, è quello che chiedo

La croce del sud regna sul sangue, sulla freccia e sull'Africa

Sulla terra ferita della battaglia

Rosso come la sabbia vorticosa dell'Africa?

Tropaion

Polvere e sangue, sabbia rossa

Polvere e sangue e sabbia rossa

Accanto al fuoco il cacciatore sta con un teschio in mano