Mardrom - Siebenbürgen

Den dunkla maran har lämnat mig

Dagen gryr i öster

Men ännu hemsöks jag utav

Den gångna nattens röster

Jag vandrar likt en vålnad fram

Med tunga steg jag hasa

Dock förråder mig min blick

Som tydligt speglar fasa

Varje natt är lika dan

I kallsvett jag mig vrider

Men kan ej komma undan från

Den mara som mig rider

Vart kan jag fly från något som

Jag själv är boning åt

Det finns ej lindring för min själ

Ej hjälper skratt, ej gråt

Jag är fast i skräckens klor

Likt rovdjur dom mig klöser

Jag lever stilla i vankelmod

Tills döden mig förlöser

La mara oscura mi ha lasciato

Il giorno sorge a oriente

Ma ne sono ancora ossessionato

Le voci di ieri sera

Cammino come un fantasma

A passi pesanti mi affretto

Tuttavia, il mio sguardo mi tradisce

Che riflette chiaramente l'orrore

Ogni notte è lo stesso giorno

In sudore freddo mi giro

Ma non può scappare da

Il mara che mi cavalca

Dove posso scappare da qualcosa di simile

Io stesso ci vivo

Non c'è sollievo per la mia anima

Ridere non aiuta, non piangere

Sono bloccato nelle grinfie dell'orrore

Come i predatori, mi graffiano

Vivo ancora nell'esitazione

Finché la morte non mi redime