Ansgars Handskar - Torsson

När som kungens knekt, sa till fru Engelbrekt

Att hon inte fick gömma sin man

Ja, då så sa hon direkt att hon och Engelbrekt

Inte längre var gifta med varann

Och knekten försvann

Och hennes man kom fram

«Det hade räckt», sa Engelbrekt

«om du bara hade ljugit lite grann»

När som Axel Oxenstierna, kom med sin häst

Var den ryktad, pyntad och fin

Också kungens häst, hade klätt sig till fest

Och satt på sig en högfärdig min

Och hans ögon var kalla

När han viskade till alla:

«Axels häst, har blivit smittad av pest

Mot det hjälper ingen medicin»!

Och Kungar och Adelsmän e bättre än Präster

Fattig e sämre än rik

Lärling och gesäll e underordnad Mäster

Men den ene e den andre ändå lik!

När som Carl von Linné fyllde 43

Så stod ytterdörren på glänt

Då kunde man se att hans protegé

Räckte över en skål som present

Han applåderade

Och gratulerade

«Vad e det med det»?, sa Carl von Linné

«Du e ju ändå bara en student»!

När som Karl XII, kom tillbaks till armén

Var högkvarteret bränt

Då sa Ansgar Petrén, en beriden kapten

Att det blev bränt av en dubbelagent!

«Ta av dina handskar», sa Kungen till Ansgar

«Du var inte sen att tvätta dig ren

Så det inte skulle synas vad som hänt»!

Nä, Kungar och Adelsmän e bättre än Präster

Fattig e sämre än rik

Lärling och gesäll e underordnad Mäster

Men den ene e den andre ändå lik!

När som Alfred Nobel, laga' revbenspjäll

La han in mera ved i sin spis

För Alexander Bell, hade samma kväll

Kommit hem till Nobel med en gris

Bell sa: «Mera salt»!

Och «Det e för kallt»!

«Jag e trött på ditt gnäll», sa Alfred Nobel

«Du ska aldrig få mitt pris»!

Quando come fante del re, disse alla signora Engelbrekt

Che non le era permesso nascondere suo marito

Sì, poi ha detto subito che lei ed Engelbrekt

Non erano più sposati tra loro

E il jack è scomparso

E suo marito si fece avanti

«Sarebbe bastato», disse Engelbrekt

«se solo avessi mentito un po'»

Quando come Axel Oxenstierna, è venuto con il suo cavallo

È stato detto, decorato e carino

Anche il cavallo del re, si era vestito a festa

E metti su una faccia altezzosa

E i suoi occhi erano freddi

Mentre sussurrava a tutti:

«Il cavallo di Axel, è stato contagiato dalla peste

Nessuna medicina aiuterà contro quello»!

E re e nobili sono meglio dei sacerdoti

Il povero è peggio del ricco

Apprendista e operaio e Maestro subordinato

Ma l'uno e l'altro sono sempre gli stessi!

Quando Carl von Linné compì 43 anni

Poi la porta d'ingresso era socchiusa

Quindi potresti vedere quel suo protetto

Ha consegnato una ciotola come regalo

Ha applaudito

E congratulato

«Che succede?», disse Carl von Linné

«Dopotutto sei solo uno studente»!

Quando come Carlo XII, tornò nell'esercito

Il quartier generale è stato bruciato

Poi disse Ansgar Petrén, un capitano a cavallo

Che è stato bruciato da un doppio agente!

«Togliti i guanti», disse il Re ad Ansgar

«Non hai tardato a lavarti

Quindi non sarebbe visibile quello che è successo»!

Bene, re e nobili sono meglio dei sacerdoti

Il povero è peggio del ricco

Apprendista e operaio e Maestro subordinato

Ma l'uno e l'altro sono sempre gli stessi!

Quando come Alfred Nobel, aggiusta le costole

Ha messo altra legna nella sua stufa

Per Alexander Bell, ha avuto la stessa serata

Sono tornato a casa da Nobel con un maiale

Bell ha detto: «Più sale»!

E «Fa troppo freddo»!

«Sono stanco delle tue lamentele», disse Alfred Nobel

«Non avrai mai il mio premio»!