Pepparmyntstabletterna - Torsson

Det var mörkt klockan 6 och jag satt på min buss

Som vanligt på väg hem från mitt jobb

Det var fullt och på platsen bredvid mig där satt

En man som var klädd som en snobb

Hans skjorta vit, hans kavaj var korrekt

Han luktade ändå av svett

Jag var trött och försökte och tänka på annat

När han sög på en pepparmyntstablett

Jag blev klämd mellan mannen och fönstret och sa:

«Förlåt, kan ni flytta Er en bit»?

Då la han ett pekfinger över sin mun

Och skakade huvet hit och dit

Jag antog av gesten att mannen var stum

Det var den ende jag någonsin sett

Jag mötte hans blick och han nickade vänligt

Och bjöd på en pepparmyntstablett

Han tog upp en gammal mobiltelefon

Och peka' på knappen för «Mute»

Jag minns att jag tyckte det verkade som

Han trodde jag var en idiot!

Han log för sig själv, och han skrattade tyst

På ett underligt, grymtande sätt

Sen tystnade skrattet, hans leende dog

Och han bjöd på en pepparmyntstablett

När dom stannade bussen på nästa hållplats

Så hände en underlig sak

En maskerad man steg på där framme

Och dessutom flera där bak

Mannen där framme drog upp en pistol

Sa till oss att sitta still

Han ställde sig alldeles bredvid oss

Och luktade pepparmyntspastill

Dom maskerade männen gick fram längs gången

Och skrek på ett främmande språk

Dom tog våra pengar och smycken och guld

Och slog vår chaufför med en påk

Sen tog dom den stumme och hoppade av

Den stumme skrattade brett

Han försvann och var borta men kvar på hans plats

Låg en ask med en pepparmyntstablett

Era buio alle 6 ed ero seduto sul mio autobus

Come al solito tornando a casa dal mio lavoro

Era pieno e nel sedile accanto a me c'era seduto

Un uomo vestito come uno snob

La sua camicia bianca, la sua giacca era corretta

Puzzava ancora di sudore

Ero stanco e cercavo di pensare ad altro

Quando ha succhiato una tavoletta di menta piperita

Sono stato inchiodato tra l'uomo e la finestra e ho detto:

«Scusa, puoi spostarti un po'»?

Poi si mise un indice sulla bocca

E scosse il suo cappuccio in questo modo e in quello

Dal gesto dedussi che l'uomo fosse muto

È stato l'unico che abbia mai visto

Incontrai il suo sguardo e lui annuì gentilmente

E ha offerto una tavoletta di menta piperita

Ha preso un vecchio cellulare

E tocca il pulsante per «Muto»

Ricordo di aver pensato che sembrava

Pensava che fossi un idiota!

Sorrise tra sé e rise piano

In un modo strano e grugnito

Poi le risate cessarono, il suo sorriso morì

E ha offerto una tavoletta di menta piperita

Quando hanno fermato l'autobus alla fermata successiva

Poi è successa una cosa strana

Un uomo mascherato si fece avanti

E anche diversi nella parte posteriore

L'uomo davanti ha estratto una pistola

Ci ha detto di stare fermi

Stava proprio accanto a noi

E puzzava di pastiglie alla menta piperita

Gli uomini mascherati risalirono il corridoio

E urlato in una lingua straniera

Hanno preso i nostri soldi, gioielli e oro

E ha colpito il nostro autista con un bastone

Poi hanno preso quello stupido e sono saltati giù

Il muto rise ampiamente

Scomparve e se ne andò ma rimase al suo posto

C'era una scatola con una tavoletta di menta piperita