Dårhus - Tysta Mari

Hon har irrat i timmar nu

Bara undrat, vart hon ska

Hjärnan är en jävla dimma nu

Å dom sa att det nog;

skulle bli bra!

Regnet slår emot gatan

Samma jävla gata som igår

Dom här gatorna & huset

Har aldrig frågat henne, hur hon mår

Det här är ett dårhus

Kallt som ett bårhus

Darrar man för mycket

Kommer dom med blåljus

Vackra människor passerar förbi

I sina vackra, jävla liv

Dimman blir bara tätare

Å deras blickar är gjorda av is

Ljusen blir till reflexer

För vattnet är svart

Hon balanserar på räcket

Dom får tro vad dom vill inatt

Det här är ett dårhus

Kallt som ett bårhus

Darrar man för mycket

Kommer dom med blåljus

Sta vagando da ore ormai

Mi chiedo solo dove sta andando

Il cervello è una fottuta nebbia ora

Oh, l'hanno detto abbastanza;

sarebbe bene!

La pioggia colpisce la strada

Stessa fottuta strada di ieri

Queste strade e la casa

Non le ho mai chiesto come si sente

Questo è un manicomio

Freddo come un obitorio

Se tremi troppo

Sono dotati di luci blu

Passano belle persone

Nelle loro belle, fottute vite

La nebbia diventa solo più densa

D'altra parte, i loro occhi sono fatti di ghiaccio

Le luci si trasformano in riflettori

Perché l'acqua è nera

È in equilibrio sulla ringhiera

Possono credere a quello che vogliono stasera

Questo è un manicomio

Freddo come un obitorio

Se tremi troppo

Sono dotati di luci blu