Di seguito il testo della canzone Att Bygga En Ruin , artista - Vintersorg con traduzione
Testo originale con traduzione
Vintersorg
Kollaps är tillstandet vid alla koordinater
När ridan gar upp pa naivitetens teater
När moder jords talamod tryter,
När människan kväver hennes blom
Da, världsalltets väldiga kör ryter
Och förkunnar sin fatala dom
Fördärvets hammare slar med allt tyngre slag
Likt den i kakofonins smedja
Där röken ligger tät bade natt och dag
Som en atbörd för att vi smider ödeläggelsens kedja
Elden spyr ut sitt vildröda sken
Och förbränner markens hjärta
Flammor som dansar over mortalitetens scen
Tills allt är förbränt och höljt i svärta
En vidsträckt öken kryper fram där det har böljat ett skimrande hav
Landskapets själ är förvänd och spräckt
Av mänsklig hand skulpteras sa naturens grav
Tills världen pryds av kaosets ordensdräkt
Gra är varje fjäril, kall är varje äril
Och skuggor tränger bort ljuset
Skogar har börjat blöda, kvävd är varje gröda
Och tömt är visdomskruset
Alla ängar har mist sin forna prakt,
Enfaldighetsharpans strängar ljuder I denna trakt
Där livlöshetens stjärna brinner
Med ett kallt sken som vi aldrig övervinner
Il collasso è lo stato a tutte le coordinate
Quando la corsa sale nel teatro dell'ingenuità
Quando la difesa di Madre Terra svanisce,
Quando l'uomo soffoca il suo fiore
Da, il vasto coro dell'universo ruggisce
E proclama il suo verdetto fatale
Il martello della rovina colpisce con colpi sempre più pesanti
Come quello nella fucina della cacofonia
Dove il fumo è denso sia di notte che di giorno
Come gesto per noi di forgiare la catena della distruzione
Il fuoco sputa fuori la sua selvaggia luce rossa
E brucia il cuore della terra
Fiamme che danzano sullo stadio della mortalità
Fino a quando tutto sarà bruciato e avvolto nel nero
Un vasto deserto si insinua dove ha increspato un mare scintillante
L'anima del paesaggio è contorta e incrinata
La tomba umana è scolpita da mani umane, ha detto la natura
Finché il mondo non sarà adornato con il costume del caos
Il grigio è ogni farfalla, il freddo è ogni aquila
E le ombre respingono la luce
Le foreste hanno cominciato a sanguinare, ogni raccolto è soffocato
E il vaso della saggezza è svuotato
Tutti i prati hanno perso il loro antico splendore,
Le corde dell'arpa della semplicità suonano in quest'area
Dove brucia la stella dell'assenza di vita
Con un freddo bagliore che non superiamo mai
Canzoni in diverse lingue
Traduzioni di alta qualità in tutte le lingue
Trova i testi che ti servono in pochi secondi