Pojken Och Äventyret - Mikael Wiehe

Hjärtat slog i bröstet

Den dan jag gav mej av

För att söka efter äventyr

Och se vart stigen bar

Mitt mål stod klart framför mej

Det skimrade och brann

Jag ville vinna dej prinsessa

Ditt rike och din hand

Jag gick så frisk och frejdig

Jag gick så rak och stolt

Det fanns ingenting som skrämde mej

Varken fan eller troll

Det var ju dej jag skulle finna

Det var ju dej jag skulle få

Och alla fåglar kvittrade

Och himlen var så blå

Men skogens fåglar tystnade

Och solens skiva sjönk

Och stigen blev en villoväg

Så slingrande och lömsk

Och när kölden tog min vilja

Och när mörkret tog mitt mod

Vad hjälpte det att ropa

I skräckens svarta skog

Och regnet ven och visslade

Och stormen skrek och pep

Och törnen rev mej blodig

När trollen drog mej med

Och det var dej jag drömde om

Och det var dej jag ville ha

När jag levde ibland hundarna

I Bergakungens sal

Och när jag brottades med jätten

Och när jag slogs mot törst och svält

Och när jag skrek av skräck och smärta

I drakens heta eld

Och när jag yrade i feber

Och när min kropp var täckt av sår

Då var det dej mitt hjärta längtade

Och dej mitt öga såg

Och nu står jag här framför dej

Sådan som jag blev

Efter lögnerna och sveken

Och all min ensamhet

Och jag frågar dej stolts jungfru

Och jag fruktar för ditt svar

Vad är det du förväntar dej

Av en mänskorest som jag

Då reser sej prinsessan

Så liljevit och sval

Med rosenröda läppar

I kungaborgens sal

Hennes ögon är så klara

Hennes röst så varm och öm

Och allting är en saga

Och allting är en dröm

Il cuore batteva nel petto

Il giorno in cui me ne sono andato

Per cercare l'avventura

E guarda dove è andato il percorso

Il mio obiettivo era chiaro davanti a me

Luccicava e bruciava

Volevo farti vincere una principessa

Il tuo regno e la tua mano

Sono andato così sano e felice

Ho camminato così dritto e orgoglioso

Non c'era niente che mi spaventasse

Né fan né troll

Eri tu che avrei trovato

Eri tu che avrei preso

E tutti gli uccelli cinguettavano

E il cielo era così azzurro

Ma gli uccelli della foresta tacquero

E il disco del sole è caduto

E il sentiero è diventato una deviazione

Così tortuoso e insidioso

E quando il freddo ha preso la mia volontà

E quando l'oscurità ha preso il mio coraggio

Che cosa ha aiutato a gridare

Nella foresta nera del terrore

E venne la pioggia e fischiò

E la tempesta ha urlato e rallegrato

E le spine mi strapparono sangue

Quando i troll mi hanno trascinato via

E quella eri tu che ho sognato

E quello eri tu che volevo

Quando a volte vivevo i cani

In Bergakungens sal

E quando ho lottato con il gigante

E quando avevo sete e fame

E quando ho urlato di paura e di dolore

Nel fuoco caldo del drago

E quando avevo le vertigini per la febbre

E quando il mio corpo era coperto di piaghe

Allora eri tu che il mio cuore desiderava

E tu il mio occhio ha visto

E ora sono qui davanti a te

Come sono diventato

Dopo le bugie e il tradimento

E tutta la mia solitudine

E ti chiedo con orgoglio fanciulla

E temo per la tua risposta

Cosa ti aspetti?

Di un residuo umano come me

Poi la principessa si alza

Così giglio bianco e fresco

Con labbra rosee

Nella Sala del Re

I suoi occhi sono così chiari

La sua voce così calda e tenera

E tutto è una favola

E tutto è un sogno