Ljuset - Mikael Wiehe, Björn Afzelius

Jag ser hur ljusen brinner ut;

Jag ser hur varje liv tar slut

De strålande bloss

Som lyste för oss

Tar slut

De brinner alla ut

Jag ser hur livet rinner bort;

Hur tiden alltid är för kort

Den ändlösa stig

Som skulle bli mitt liv

Tar slut

Skall också nå sitt slut

Jag stod vi det rytande havet inatt

Och såg ut i rymdens evighet

Och jag såg en svag men tydlig glöd;

Jag såg att nya stjärnor föds

Och fast det var natt

Blev det ändå aldrig svart

Där ute

Tändes nya ljus

Vi är en sekund i epokernas ström

Men vårt liv är en oersättlighet

Så innan min låga flämtar till

Och skynningstimmen tiger still

Vill jag vara ett bloss

För de som följer oss

En tid;

Ett ljus på deras stig

En tid;

Ett ljus i deras liv

Vedo come si spengono le candele;

Vedo come finisce ogni vita

I bagliori radianti

Che brillava per noi

Fine

Stanno tutti bruciando

Vedo come la vita scorre via;

Come il tempo è sempre troppo breve

Il sentiero infinito

Quella sarebbe la mia vita

Fine

Deve anche raggiungere la sua fine

Ieri sera sono stato vicino al mare ruggente

E guardò nell'eternità dello spazio

E vidi un debole ma chiaro bagliore;

Ho visto nascere nuove stelle

E anche se era notte

Non è mai diventato nero

Là fuori

Nuove candele sono state accese.

Siamo un secondo nel flusso delle epoche

Ma la nostra vita è insostituibile

Quindi prima che la mia fiamma sussulti

E l'ora di punta tace

Voglio essere un bagliore

Per chi ci segue

Un tempo;

Una luce sul loro cammino

Un tempo;

Una luce nelle loro vite