Ballad Till Minnet Av En Kamrat - Dan Berglund

Över Hisingens hamnar, fabriker och berg

Går den susande natten fram

Och vägarna dånar och himmelens färg

Är som älvens muddrade slam

I en tindrande vintergata av ljus

Stiger skeppsvarv i strängt majestät

Som snart ska få vila i folkhemmets grus

Som stenar som ropar och vet

Och jag tänker på dig medan timmarna far

Och fast allt är så länge sen

Och det är som du plötsligt står framför mig klar

Här i köket i E6: ans sken

Jag kan höra din röst, din flammande eld

Dina ord om en arbetarstat

Dom har darrat i mig sen den dag jag blev ställd

Fri från att tjäna min mat

Och jag tänker på tider som är och som var

Det fanns en tid då ens blod stod i brand

Det var brudar och bärs, då fanns framtiden kvar

Och en livslust som slet alla band

Då var sommaren blå, då var friheten fri

Den var löning var fjortonde dag

Och nån «Svensson», det skulle vi fan aldrig bli

Och vi var bästa kamrater, du och jag

Men så fann du din mö och blev farsa med fart

Det stod bröllop i grönskande vår

Det kom blommor i fönstren och allt var så rart

Ja, din tös börjar skolan i år

Och du började tjata om saker du läst

Om klassernas krig mot varann

Om jobbarnas stolthet som sossarna kväst

I en välfärd där målet försvann

Dina tankar dom växte i frätande gas

På en fruktansvärd kemisk fabrik

Tills sjukdomen kom och du slutligen las

På en skinande cancerklinik

Jag drömde väl då, fast jag ofta var pank

Om ett liv, som dom flesta väl gör

Med hus och med täppa och vitmålat plank

Och ingenting i världen som stör

Men vi har blivit för lata och dyra i drift

Och dom få som har arbete kvar

Dom ska tydligen långsamt utrotas med gift

Av dom få som har samhällsansvar

Och E6: an sjunger och himlen blir ljus

Den är röd som ditt flammande hat

Var finns din näve bland sovande hus?

Den näve du gav mig, kamrat

Attraverso i porti, le fabbriche e le montagne di Hisingen

La notte frenetica avanza

E le strade ruggiscono e il colore del cielo

È come il fango dragato del fiume

In una scintillante strada invernale di luce

Sorge il cantiere in rigorosa maestosità

Chi presto potrà riposare nella ghiaia della casa popolare

Come pietre che gridano e sanno

E ti penso con il passare delle ore

E anche se tutto è passato tanto tempo

Ed è come se fossi improvvisamente in piedi davanti a me pronto

Qui in cucina alla luce della E6

Riesco a sentire la tua voce, il tuo fuoco ardente

Le tue parole su uno stato operaio

Tremano in me dal giorno in cui me lo hanno chiesto

Libero dal servire il mio cibo

E penso ai tempi che sono e che erano

C'è stato un tempo in cui il tuo sangue era in fiamme

Erano spose e orsi, poi il futuro è rimasto

E un gusto per la vita che ha strappato tutti i legami

Poi l'estate era blu, poi la libertà era libera

Si pagava ogni quindici giorni

E nessun "Svensson", non lo saremmo mai

Ed eravamo migliori amici, io e te

Ma poi hai trovato la tua amante e sei diventato padre in fretta

C'è stato un matrimonio in primavera verde

C'erano fiori alle finestre ed era tutto così bello

Sì, la tua ragazza inizia la scuola quest'anno

E hai iniziato a lamentarti delle cose che leggi

Sulla guerra delle classi l'una contro l'altra

Dell'orgoglio degli operai che le Salsicce hanno ferito

In un welfare dove l'obiettivo è scomparso

I tuoi pensieri sono cresciuti in gas corrosivo

In una terribile fabbrica chimica

Finché non è arrivata la malattia e hai finalmente letto

In una splendente clinica oncologica

Stavo sognando allora, anche se spesso ero al verde

A proposito di una vita, come fa la maggior parte delle persone

Con casa e con moquette e tavolato dipinto di bianco

E niente al mondo che infastidisce

Ma siamo diventati troppo pigri e costosi per operare

E i pochi che hanno ancora lavoro

Apparentemente devono essere lentamente sradicati con il veleno

Dei pochi che hanno responsabilità sociale

E l'E6 canta e il cielo diventa luminoso

È rosso come il tuo odio ardente

Dov'è il tuo pugno tra i dormitori?

Il pugno che mi hai dato, amico