De Mördades Fria Republik - Dan Berglund

Jag åt min gröt och läste tidning

Tog väskan i min hand och kysste kärringen

Djup låg snön och natten såg mitt spår

Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år

Och denna dag låg vinden på från nord

Vi svetsade på däck, tretti meter över jord

Då hörde jag ett dån, och någon som skrek: -Sven!

Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen

Så vaknade jag upp i en kista utav gran

Och tänkte att det här, detr liknar ju själva fan

Och kärringen hon grät och varlikblek i sin syn

Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn

Sen firades jag ner till min enkla lägenhet

Och börjar rulla tummar i min tysta ensamhet

Då var det nån som sa: — Kamrat och bästa lik!

Välkommen till dom mördades fria republik!

Och där bland sten, bland rötter, sand och mull

Låg människor i led, hela jorden var full

Av kvinnor och män som arbetat en gång

Och dom reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång

Vi mördades i den svenska industrin

Vi femhundra per år som blir slaktade som svin

I fabrikerna där man suger ut vår märg

Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg

Det var vi som höll igång hans fabrik

Det var vi som föll och blev burna ut som lik

Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor

Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor

Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik

Det hörs genom maskinerna i varje fabrik

Det hörs i vindens sus och i höga furors sång

Och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång

Och genom maskinerna sjunger vi för er:

Studera Marx och Lenin och förena er

Klass mot klass måste striden stå

Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då

Ho mangiato il mio porridge e ho letto un giornale

Ho preso la borsa in mano e ho baciato la cagna

La neve era alta e la notte vide le mie tracce

Là sulla strada che ho percorso per tredici lunghi anni

E quel giorno soffiava vento da nord

Abbiamo saldato sul ponte, a trenta metri da terra

Poi ho sentito un ruggito, e qualcuno ha gridato: -Sven!

Ma tutto scomparve nel sangue e nel fuoco ed era di nuovo notte

Poi mi sono svegliato in una cassa di abete

E ho pensato che questo, sembra l'inferno stesso

E la vecchia pianse e impallidì ai suoi occhi

Mentre il sacerdote pregava il Signore Dio con il naso al cielo

Poi sono stato festeggiato fino al mio semplice appartamento

E inizia a girare i pollici nella mia tranquilla solitudine

Poi qualcuno disse: - Compagno e miglior cadavere!

Benvenuti nella libera repubblica degli assassinati!

E là tra la pietra, tra le radici, la sabbia e la terra

La gente era in fila, tutta la terra era piena

Di donne e uomini che un tempo lavoravano

E si alzarono, e la terra tremò, e cantarono una canzone

Siamo stati assassinati nell'industria svedese

Noi cinquecento all'anno veniamo macellati come porci

Nelle fabbriche dove viene risucchiato il nostro midollo

E il più grande di tutti gli assassini è Jacob Wallenberg

Siamo stati noi a far funzionare la sua fabbrica

Siamo stati noi che siamo caduti e siamo stati portati via come cadaveri

Ci siamo inchinati al boia, gli abbiamo dato da mangiare alla grande

Mentre le salse e il sindacato correvano e gli lucidavano le scarpe

Ora chiediamo vendetta, ascolta il nostro grido amaro

Si sente attraverso le macchine in ogni fabbrica

Si sente nel sibilo del vento e nel canto degli alti pini

E richiede che tu faccia il tuo dovere e che ci vendichi una volta

E attraverso le macchine cantiamo per te:

Studia Marx e Lenin e unisciti

Classe contro classe, la battaglia deve resistere

E in silenzio allora ci alzeremo e staremo con te