Våren I Backadalen - Dan Berglund

Solen står het över älvens stränder

Våra garvade ansikten glänser av svett

Backadalen sjunger för våra händer

Och vi hälsar våren med klingande spett

Vi sätter oss ner och snackar på solvarma balkar

Vi har öl ifrån Zyrenka, vi har tobak och snus

Och skjortorna dom fladdrar i vinden som svalkar

Och runt om står världen i bländande ljus

Så tröstlöst har vi kämpat för vårt levebröd

I mörker och kyla, i snålblåst och snö

I byssjvärmen satt vi och skämtade glatt

Mens stjärnor brann ut i den frostiga natt

Och det enda vi äger, det är vår heder

Som goda kamrater och rediga män

Visst skaffar vi oss ischias och styva leder

Men dona ska hålla i många år än

Säg Olle, du som gift dig och redan är bunden

Har du grubblat dig grå över skulder och lån

Så slå nu bort all oro och lev för stunden

Berätta nu stolt om din nyfödde son

Och Lappen, du flabbar och mår som en prins

Och minns små historier med hemtraktens kvinns

Men sträv är din röst av det bittra salt

Du svalde där hemma där mänskorna svalt

Och Tjocke-Per, du skrävlar och skräder ej orden

Och säger att basen är dum som en get

När han blev född av morsan till denna jorden

Så kolla hon in en och trodde hon sket

Karl-Alfred, du snyter den rödsvullna krana

Som ruttnat av brännvin och ensamma år

Men nu glömmer du din ömkliga levnadsbana

För sjömansbravader i ungdomens vår

Och Backadalen susar, den bultar och larmar

Den darrar, den suckar, den kvider och slår

Här har vi skördat stålet med knotiga armar

Och här har vi sått våra dagar och år

Och det är som om världen var bara vår egen

Tills vi plötsligt får syn på vår snokande boss

Och reser oss med möda och tvekan i stegen

Och kisar mot solen som nyss sken för oss

Il sole è caldo sulle rive del fiume

I nostri volti abbronzati brillano di sudore

Backadalen canta per le nostre mani

E salutiamo la primavera con spiedi sonori

Ci sediamo e parliamo ai raggi riscaldati dal sole

Abbiamo la birra di Zyrenka, abbiamo il tabacco e lo snus

E le magliette svolazzano nel vento che le rinfresca

E tutto intorno, il mondo è in una luce abbagliante

Abbiamo combattuto in modo così inconsolabile per il nostro sostentamento

Al buio e al freddo, con vento leggero e neve

Nella calura della cambusa ci sedevamo e scherzavamo allegramente

Le stelle degli uomini si sono spente nella gelida notte

E l'unica cosa che possediamo è il nostro onore

Da buoni compagni e uomini pronti

Naturalmente abbiamo sciatica e articolazioni rigide

Ma dona durerà ancora per molti anni

Dì Olle, tu che sei sposato e già legato

Hai riflettuto grigio su debiti e prestiti

Quindi ora metti via tutte le preoccupazioni e vivi per il momento

Ora parla con orgoglio di tuo figlio appena nato

E Lappen, sbalorditivo e ti senti un principe

E ricorda piccole storie con le donne del territorio

Ma ruvida è la tua voce del sale amaro

Hai ingoiato a casa dove le persone morivano di fame

E Tjocke-Per, sbatti e non adatti le parole

E dice che la base è stupida come una capra

Quando è nato dalla madre di questa terra

Quindi ne ha controllato uno e ha pensato che fosse successo

Karl-Alfred, stai tradendo la marea rossa

Come marcio di brandy e anni solitari

Ma ora dimentichi il tuo miserabile percorso di vita

Per le imprese dei marinai nella primavera della giovinezza

E Backadalen ronza, è martellante e allarmante

Trema, sospira, cinguetta e batte

Qui abbiamo raccolto l'acciaio con le braccia nodose

E qui abbiamo seminato i nostri giorni e gli anni

Ed è come se il mondo fosse solo nostro

Finché all'improvviso non vediamo il nostro capo ficcanaso

E percorriamo con difficoltà ed esitazione i passi

E strizza gli occhi al sole che ha appena brillato per noi