Gryning - Fejd

Hör vindens klagande, hör skogens sång

Omkring mig viskar du i tankar bort

Du är som ödets lek

Du är som dödens svek

Där bortom tid och rum

Är inget glömt

Kommen du vännen min

Alltjämt så stark

När allting rämnat har

Så tag min hand

Du är som ödets lek

Du är som dödens svek

Där bortom tid och rum

Är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter

Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn

För sista gången skall den smärtan mig nu lämna

När sorgens sista tårar runnit ner

Till jordens svarta mull

I var blomma dväljes en skatt

Spå den stjärna som tiderna sett

Allt är stilla, ursinnet vakar

Drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg

Du är som ödets lek

Du är som dödens svek

Där bortom tid och rum

Är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter

Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn

För sista gången skall den smärtan mig nu lämna

När sorgens sista tårar runnit ner

Till jordens svarta mull

Ascolta il grido del vento, ascolta il canto della foresta

Intorno a me sussurri in pensieri lontani

Sei come il gioco del destino

Sei come il tradimento della morte

Oltre il tempo e lo spazio

Niente è dimenticato

Verrai amico mio?

Ancora così forte

Quando tutto si è incrinato

Allora prendi la mia mano

Sei come il gioco del destino

Sei come il tradimento della morte

Oltre il tempo e lo spazio

Niente è dimenticato

Ora sorge il sole e il giorno si avvicina di nuovo

Ora i pensieri oscuri si dissipano nella mia mente

Per l'ultima volta, quel dolore ora mi lascerà

Quando le ultime lacrime di dolore sono scese

Alla terra nera della terra

Un tesoro è nascosto in ogni fiore

Prevedi la stella di tutti i tempi

Tutto è immobile, la rabbia sta guardando

Ora tira il giogo, non cadremo senza dolore

Sei come il gioco del destino

Sei come il tradimento della morte

Oltre il tempo e lo spazio

Niente è dimenticato

Ora sorge il sole e il giorno si avvicina di nuovo

Ora i pensieri oscuri si dissipano nella mia mente

Per l'ultima volta, quel dolore ora mi lascerà

Quando le ultime lacrime di dolore sono scese

Alla terra nera della terra