Bara en hemlös - Mikael Wiehe

Jag tog mej en runda på stan där jag bor

Då såg jag en hemlös som låg i en port

med ansiktet nersmort av lera och grus

Där måste han ha legat sen kvällen förut

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

En tidning som täcke mot kyla och regn

En gatsten som kudde, trottoaren som säng

Ansiktet märkt av hur livet gått fram

Några hoptiggda slantar låg kvar i hans hand

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

Jag undrar hur det känns när ens liv går på grund

Att kisa mot världen från en bottenlös brunn

Att bli som ett ök som knappt kan asa sej fram

Att leva på gatan och dö utan namn

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

Ho fatto un giro della città dove vivo

Poi ho visto un senzatetto sdraiato in un cancello

con la faccia imbrattata di fango e ghiaia

Deve essere stato lì dalla sera prima

Solo un senzatetto e ora è morto

Nessuno può più ascoltare la sua preghiera

Nessuno ricorda come sia morto di fame o congelato

Solo un senzatetto e ora è morto

Un giornale come copertura contro il freddo e la pioggia

Un selciato come cuscino, il marciapiede come letto

Il volto segnato da come è andata la vita

Alcuni penny gli sono stati lasciati in mano

Solo un senzatetto e ora è morto

Nessuno può più ascoltare la sua preghiera

Nessuno ricorda come sia morto di fame o congelato

Solo un senzatetto e ora è morto

Mi chiedo come ci si sente quando la propria vita va sprecata

Sbirciando il mondo da un pozzo senza fondo

Diventare come un deserto che riesce a malapena a prosperare

Vivere per strada e morire senza nome

Solo un senzatetto e ora è morto

Nessuno può più ascoltare la sua preghiera

Nessuno ricorda come sia morto di fame o congelato

Solo un senzatetto e ora è morto