Berget - Mikael Wiehe

Berget står vid havets strand.

Berget står där högt och brant,

reser sig mot himmelen,

nästan som ett monument.

Stormar kommer, regnet slår,

blixtar ljungar, åskan går.

Mörket faller tungt som bly,

varje natt är månen ny.

Berget står där berget står,

sommar, vinter, höst och vår.

Åren kommer och åren går.

Berget står där berget står.

Natten viker, dagen gryr.

Sanden ryker, dammet yr.

Solen bränner, utan nåd,

djupa spricker, öppna sår.

Och vintern kommer hård och kall,

köld och mörker överallt.

Havet piskar bergets topp,

isar, sargar bergets kropp.

Berget står där berget står…

Korpen kraxar högt i skyn,

grodor kväker djupt i dyn.

Fåret bräker i sin skock,

vargen löper med sin flock.

Harmargeddon, Hubbard Peak,

världen är sig ändå lik.

Ankan plaskar i sin damm,

liten sjö har liten strand

Berget står där berget står…

Vindar vänder, tuppar gal,

nya tider, nya svar.

Pendeln svänger, seden vrids,

flöjlar snurrar hit och dit.

Stjärnor faller, stjärnor föds,

människor skiljs och människor möts.

Molnen kommer och ger sig av

mot nya segrar och nya nederlag.

Berget står där berget står…

Åren kommer, åren går.

Berget står där berget står.

La montagna si trova in riva al mare.

La montagna sta lì alta e ripida,

sale al cielo,

quasi come un monumento.

Le tempeste stanno arrivando, la pioggia batte,

fulmini, tuoni va.

L'oscurità cade pesante come il piombo,

ogni notte la luna è nuova.

La montagna sta dove sta la montagna,

estate, inverno, autunno e primavera.

Gli anni vengono e gli anni passano.

La montagna sorge dove sorge la montagna.

La notte svanisce, il giorno sorge.

La sabbia fuma, vertigini polverose.

Il sole brucia, senza pietà,

crepe profonde, ferite aperte.

E l'inverno arriva duro e freddo,

freddo e buio ovunque.

Il mare frusta la cima della montagna,

ghiacci, sfregiando il corpo della montagna.

La montagna si erge dove si erge la montagna...

Il corvo crepita alto nel cielo,

le rane ciarlatano nel profondo delle dune.

La pecora si rompe nel suo shock,

il lupo corre con il suo branco.

Harmargeddon, Picco Hubbard,

il mondo è sempre lo stesso.

L'anatra schizza nel suo stagno,

piccolo lago ha una piccola spiaggia

La montagna si erge dove si erge la montagna...

I venti girano, i galli galoppano,

tempi nuovi, risposte nuove.

Il pendolo oscilla, l'usanza è contorta,

il velluto gira qua e là.

Cadono le stelle, nascono le stelle,

le persone si separano e le persone si incontrano.

Le nuvole vanno e vengono

contro nuove vittorie e nuove sconfitte.

La montagna si erge dove si erge la montagna...

Gli anni vengono, gli anni passano.

La montagna sorge dove sorge la montagna.