Förändringen - Mikael Wiehe

Det hände mej nåt konstigt häromåret

Det hände mej en all’es vanlig dag

Det börja' som en missfärgning av håret

Jag kunde inte fatta vad det var

Jag greps av en sorts underlig förstämning

Det var nånting, jag var tvungen att förstå

Det var som om det skett nån sorts förändring;

nånting, jag inte alls förstod mej på

Det kändes som en smygande förlamning

Jag visste inte längre nånting alls

Det var nånting som förfallit till betalning

och jag hitta' inte pengarna nånstans

Jag slutade att visa mej på gatan

Jag smög mej bara ut när det var kväll

Jag orka' inte träffa folk och prata

Jag ville bara vara för mej själv

Jag minns när hela livet låg framför mej

Jag minns när jag tog hela världen i min famn

Jag minns när det var sommar hela året

och ingenting var lika vackert som ditt namn

Jag minns när vi var vänner och kamrater

Jag minns när hela världen var vårt fosterland

Jag minns när livet var en sprakande teater

och när vi alla var en del av samma kamp

Nu lever vi i mörker och förtvivlan

Vi är förblindade av ängslan och av sorg

Vårt stolta broderskap har gått till sista vilan

och varje hem har bli’tt sin egen lilla borg

Och några blev betrodda män i staten

Och andra lever på att ständigt spela falskt

Och alla har vi bli’tt en del av apparaten

Och ingenting betyder längre nånting alls

Nu vet jag vad som hände häromåret

Jag fattade till slut fast det var svårt

Vi är en del av nåt som redan är passerat

Och framtiden är inte längre vår

Jag ser på mina barn ibland på natten

Där sover dom med världen i sin famn

Jag hoppas, dom ska resa sej en morgon

och göra det, vi inte längre kan

Mi è successo qualcosa di strano l'anno scorso

A me è successo in un giorno qualunque

Inizia' come una decolorazione dei capelli

Non riuscivo a capire cosa fosse

Fui colto da una specie di strano umore

Era qualcosa che dovevo capire

Era come se fosse avvenuto un qualche tipo di cambiamento;

qualcosa che non ho capito per niente

Sembrava una paralisi strisciante

Non sapevo più niente

Era qualcosa che doveva essere pagato

e non trovo i soldi da nessuna parte

Ho smesso di presentarmi per strada

Sono appena uscito di soppiatto quando era sera

Non sopporto di incontrare persone e parlare

Volevo solo essere per me stesso

Ricordo quando tutta la mia vita era davanti a me

Ricordo quando ho preso il mondo intero tra le mie braccia

Ricordo quando era estate tutto l'anno

e niente era bello come il tuo nome

Ricordo quando eravamo amici e compagni

Ricordo quando il mondo intero era la nostra patria

Ricordo quando la vita era un teatro scoppiettante

e quando facevamo tutti parte della stessa lotta

Ora viviamo nell'oscurità e nella disperazione

Siamo accecati dall'ansia e dal dolore

La nostra orgogliosa fratellanza si è calmata

e ogni casa è diventata il suo piccolo castello

E alcuni divennero uomini fidati nello stato

E altri vivono giocando costantemente al falso

E siamo diventati tutti parte dell'apparato

E niente significa più niente

Ora so cosa è successo l'anno scorso

Alla fine ho capito, anche se è stato difficile

Siamo parte di qualcosa che è già passato

E il futuro non è più nostro

Guardo i miei figli a volte di notte

Lì dormono con il mondo in braccio

Spero che si alzino domani

e fallo, non possiamo più