Jag la min mor i jorden - Mikael Wiehe

Jag la min mor i jorden

en tidig sommardag

En burk med lite aska

det var vad som fanns kvar

av alla hennes drömmar

av hela hennes värld

av allt som höll oss samman

och bände oss isär

Jag fällde inga tårar

Jag kände ingen sorg

Jag stod och såg i marken

som var så kall och hård

Jag tänkte på min barndom

för länge sen en gång

Jag nickade till avsked

Sen gick jag därifrån

Hon kom till mej på natten

Vi gick i en arkad

Det var nånstans i Florens

Det var bara hon och jag

Hennes ögon låg i skugga

Men jag visste att hon såg

Och jag berätta' allt, jag tigit om

i alla tysta år

Jag berätta' om den kärlek

jag alltid velat ha

Jag berätta' om den längtan

jag burit varje dag

Jag berätta' om min saknad

som aldrig fick nåt slut

Och hon såg på mej och lyssnade

som hon aldrig gjort förut

Sen tog hon mina händer

som om det fanns ett svar

och strök mej över håret

som då, när jag var barn

Hon öppna' sina armar

och vagga' mej och sjöng

Och jag grät för att jag visste

att det bara var en dröm

Jag vaknade på morgonen

med rummet fyllt av sol

med hjärtat fyllt av oro

och sängen fylld av jord

Det finns så många frågor

som aldrig får nå't svar

Men hur det än har varit

så är jag hennes barn

Ho deposto mia madre per terra

una giornata di inizio estate

Un barattolo con un po' di cenere

era quello che restava

di tutti i suoi sogni

di tutto il suo mondo

di tutto ciò che ci teneva uniti

e ci ha fatto a pezzi

Non ho versato lacrime

Non provavo tristezza

Mi alzai e guardai per terra

che era così freddo e duro

Stavo pensando alla mia infanzia

tanto tempo fa una volta

Ho annuito in segno di addio

Poi me ne sono andato

È venuta da me di notte

Siamo andati in una sala giochi

Era da qualche parte a Firenze

Eravamo solo io e lei

I suoi occhi erano in ombra

Ma sapevo che lei vedeva

E ti dico 'tutto, ho taciuto

in tutti gli anni silenziosi

Racconto 'di quell'amore

ho sempre voluto

Ti sto dicendo 'di quel desiderio

Ho indossato tutti i giorni

Ti sto dicendo 'della mia perdita

che non ha mai avuto fine

E lei mi guardò e ascoltò

cosa che non ha mai fatto prima

Poi mi ha preso le mani

come se ci fosse una risposta

e mi accarezzò i capelli

come allora, quando ero bambino

Lei aprì le braccia

e rock 'me e cantato

E ho pianto perché sapevo

che era solo un sogno

Mi sono svegliato la mattina

con la stanza piena di sole

con il cuore pieno di ansia

e il letto pieno di terra

Ci sono così tante domande

che non ottiene mai una risposta

Ma qualunque cosa sia stata

quindi sono suo figlio