Jag spelade för dårarna - Mikael Wiehe

Jag spelade för dårarna

en frusen dag i maj

Vi satt i hospitalets park

i tröja och kavaj

Jag var där på ett kort besök

Det är jag då och då

när almanackan medger det

och andan faller på

Jag sjunger mina sånger

med en klar och tydlig röst

så dårarna ska höra

när dom stiger ur mitt bröst

När sångerna är sorgliga

då faller dom i gråt

När sångerna är glada

då gråter dom ändå

Jag sjunger om den ödslighet

där mänskan vandrar kring

Om murarna som skyddar

men som också spärrar in

Jag sjunger om dom mäktiga

som härskar som dom vill

Om allt, man skulle ändra på

om modet räckte till

Så sjunger jag som jag alltid gjort

om saker som jag vet

Men också om en frihet

bortom stängsel och staket

Och dårarna, dom ler mot mej

i hemligt samförstånd

Dom vet att fast jag döljer det

så är jag en av dom

Ho giocato per gli sciocchi

una gelida giornata di maggio

Ci siamo seduti nel parco dell'ospedale

in maglione e giacca

Ci sono stato per una breve visita

Sono io di tanto in tanto

quando il calendario lo consente

e lo spirito cade

Canto le mie canzoni

con voce chiara e distinta

così gli sciocchi sentiranno

quando salgono dal mio petto

Quando le canzoni sono tristi

poi cadono in lacrime

Quando le canzoni sono felici

poi piangono comunque

Canto di quella desolazione

dove l'uomo vaga

Sulle mura che proteggono

ma che si blocca anche

Canto dei potenti

che governano a loro piacimento

Semmai, uno cambierebbe

se bastasse il coraggio

Quindi canto come ho sempre fatto

su cose che so

Ma anche di una libertà

al di là di recinzioni e recinzioni

E gli sciocchi, mi sorridono

in segreto accordo

Lo sanno anche se lo nascondo

quindi io sono uno di loro