Lindansaren - Mikael Wiehe

Jag minns min barndoms längtan

Jag minns den starkt och klart:

Att kunna gå på lina

Under en cirkus välvda tak

Tänk, att få sväva högt där uppe

Som en stjärna i det blå

Långt ovan pajasar och clowner

Ville jag dansa fram på tå

Och våren kom och värmen

Och det var årets stora dag

Med vimplar och fanfarer

Kom cirkusen till stan

Och jag satt först och främst av alla

När orkestern spela' opp

Och längtan var som svindel

Eller feber i min kropp

Jag njöt av alla konster

Av mänskor och av djur

Men lycklig blev jag inte

Förr'n det var lindansarens tur

När virveltrumman skrällde

Och ljuset släcktes ner

Bara en ensam strimma lyste

När han tog sitt första steg

Han svävade som tyngdlös

Han dansa' som i trance

Det var så obeskrivligt vackert

Att vi förstod att det är sant

Att man kan trotsa alla lagar

Att man kan bryta alla band

Och att det inget finns i världen

Som en mänska inte kan

Och vad vet jag väl vad som hände

Om det var nåt som inte höll

Om det var nåt som sprack

Eller nåt som brast

Men han snubblade och föll

Och medan skriken blev till tystnad

Och mitt hjärta slog och slog

Så låg en stjärna där i sågspånet

Och slocknade och dog

Men livet måste levas

Också när man inte längre vill

Men jag gick aldrig mer på cirkus

Jag hörde inte längre till

Det är som miste man förmågan

Att ge sej drömmarna i våld

När man har sett en stjärna falla

På alltför nära håll

Ricordo il desiderio della mia infanzia

Lo ricordo con forza e chiarezza:

Per poter camminare su una corda

Sotto un soffitto a volta di circo

Immagina di poter volare lassù in alto

Come una stella nel blu

Molto al di sopra di clown e clown

Volevo ballare in punta di piedi

E venne la primavera e il caldo

E quello fu il grande giorno dell'anno

Con gagliardetti e fanfare

Vieni il circo in città

E mi sono seduto prima di tutto

Quando l'orchestra suona

E il desiderio era come un capogiro

O la febbre nel mio corpo

Mi sono piaciute tutte le arti

Degli esseri umani e degli animali

Ma non ero felice

Prima di allora era il turno del ballerino di linea

Quando il tamburo del vortice tintinnava

E la luce si è spenta

Solo una striscia solitaria elencata

Quando ha fatto il suo primo passo

Si librava come senza peso

Balla' come in trance

Era così indescrivibilmente bello

Che abbiamo capito che è vero

Che puoi sfidare tutte le leggi

Che puoi rompere tutti i legami

E che non c'è niente al mondo

Come un essere umano non può

E cosa so cosa è successo

Se c'era qualcosa che non reggeva

Se qualcosa si è rotto

O qualcosa che si è rotto

Ma inciampò e cadde

E mentre le urla diventavano silenzio

E il mio cuore batteva e batteva

Poi una stella giaceva lì nella segatura

E uscì e morì

Ma la vita va vissuta

Anche quando non vuoi più

Ma non sono mai più andato al circo

Non appartenevo più

È come perdere le tue capacità

Cedere ai sogni con violenza

Quando hai visto cadere una stella

Troppo vicino