Weekend i Harare - Mikael Wiehe

Sheraton i Harare

Var ett ganska märkligt ställe

Där det reste sej på slätten

Som ett gyllne mausoleum

Och safariklädda damer

Drack gingroggar i baren

Och kontokorten fladdrade

Som fjärilar i värmen

Vi hade kommit från hela världen

För att väcka dom som sover

Och vi intog deras ställe

Och vi fyllde det med sång

Tills det darra' som ett struphuvud

Och bulta' som ett hjärta

Tills det skälvde och pulserade

Som våren i oktober

Du hade rest i flera dagar

För att ta dej över gränsen

Och berätta vad som hände

Med dom som gjorde motstånd

Hur man fängslade och slog dom

Hur man mörda' och tortera' dom

I Johannesburg och Kapstaden

I Soweto och Pretoria

Och du började nästan gråta

När du berättade om Nthabiseng

Som polisen sköt i ryggen

När hon redan hade fallit

Så hon numer satt i rullstol

Och aldrig skulle gå igen

Fast hon just var fyllda tretton

Och så gärna ville dansa

Och på natten satt vi allihop

På rum elvahundraåtta

För att ingen kunde sova

Efter allt, vi hade hört

Och flaskan gick från mun till mun

Och vi pratade och skrattade

Och alla var vi vänner

Fast vi aldrig hade setts förut

Och du lånade gitarren

Och du kunde samma sånger

Som dom, jag hade lärt mej

En gång för länge sen

Och du strålade av glädje

Av oräddhet och styrka

Och du återgav mej tron på det

Dom modiga kallar framtiden

Och när weekenden var över

Så reste du tillbaka

Tillbaka över gränsen

Till våldet och förtrycket

Och jag steg ombord på planet

Som tog mej upp i himlen

Och jag svävade bland stjärnorna

Som strålade och gnistrade

Och på morgonen i London

När jag läste Herald Tribune

Så undrade jag om du var en av dom

Som hade arresterats

Och jag tänkte på din glädje

På din oräddhet och styrka

Och jag visste att jag aldrig

Skulle kunna svika eller tveka mer

Sheraton e Harare

Era un posto piuttosto strano

Dove è sorto in pianura

Come un mausoleo d'oro

E le signore in safari

Ho bevuto gingrogg al bar

E le carte di credito svolazzavano

Come farfalle al caldo

Eravamo venuti da tutto il mondo

Per svegliare coloro che dormono

E noi abbiamo preso il loro posto

E l'abbiamo riempito di canzoni

Fino a tremare come una laringe

E batte' come un cuore

Fino a tremare e pulsare

Come la primavera di ottobre

Stavi viaggiando da diversi giorni

Per portarti oltre il confine

E dimmi cos'è successo

Con chi ha resistito

Come imprigionarli e picchiarli

Come ucciderli e torturarli

A Johannesburg e Città del Capo

A Soweto e Pretoria

E ti sei quasi messo a piangere

Quando mi hai parlato di Nthabiseng

Mentre la polizia ha sparato alla schiena

Quando era già caduta

Quindi adesso era su una sedia a rotelle

E non ci tornerei mai più

Anche se aveva appena compiuto tredici anni

E così voleva ballare

E di notte ci siamo seduti tutti

Nella stanza milleotto

Perché nessuno poteva dormire

Dopotutto, avevamo sentito

E la bottiglia andò di bocca in bocca

E abbiamo parlato e riso

Ed eravamo tutti amici

Anche se non eravamo mai stati visti prima

E hai preso in prestito la chitarra

E tu conoscevi le stesse canzoni

Come loro, avevo imparato

Una volta tanto tempo fa

E tu irradiavi gioia

Di coraggio e forza

E tu hai ripristinato la mia fede in esso

I coraggiosi chiamano il futuro

E quando il fine settimana era finito

Quindi sei tornato indietro

Di nuovo oltre il confine

Alla violenza e all'oppressione

E sono salito sull'aereo

Chi mi ha portato in paradiso

E mi sono imbattuto tra le stelle

Che irradiava e scintillava

E la mattina a Londra

Quando ho letto l'Herald Tribune

Quindi mi chiedevo se tu fossi uno di loro

Chi era stato arrestato

E ho pensato alla tua gioia

Sulla tua impavidità e forza

E sapevo di non averlo mai fatto

Potrebbe deludere o esitare di più